Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Rättvisan får vänta

Widar Anderssons ledare

Foto: Sandberg Niclas

Norrköping2008-02-09 03:00
Widar Andersson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Gamla Gardets socialdemokratiska förening i Norrköping kräver att även pensionärerna ska få ta del av det "jobbavdrag" som den borgerliga regeringen infört i skattetabellen för alla som förvärvsarbetar. På fettisdagen tidigare i veckan bjöd Gamla Gardet på semlor samtidigt som de uppvaktade partiernas gruppledare med sitt krav om sänkt skatt. Det finns två logiker i seniorsossarnas resonemang. För det första finansieras det allmänna pensionssystemet genom obligatoriska arbetsgivaravgifter på ca 18 procent av lönen. Pensionsinkomster kan därför, i vart fall delvis, uppfattas som uppskjutna och sparade löneinkomster. Inkomster av arbetsrelaterad pension borde således, enligt denna logik, beskattas på samma nivå som gäller för de inkomster som dagens lönearbetare tjänar in. Ledare
Den andra logiken är rättvisans logik. Om en stor grupp i samhället får stora skattesänkningar borde i rättvisans namn, också andra stora grupper få motsvarande skattesänkningar. Ingen av dessa två varianter på logiska resonemang faller dock den borgerliga regeringen på läppen. Borgerlighetens allt annat överskuggande logik är nämligen arbetslinjens logik. Rättvisan får vänta. Fler ska arbeta; punkt och slut. Reinfeldt och hans statsråd tycks inte bry sig särskilt mycket om ifall väljarna uppfattar regeringens arbetslinjedogmatism som rimlig, rättvis och logisk. Alliansen går sin egen väg, uppenbart inriktade på att falla med flaggan i topp. Arbetslinjens logik används som argument för allt mellan himmel och jord. Anhöriginvandringen ska inte reformeras av ekonomiska, sociala eller humanistiska skäl utan av arbetslinjeskäl. Av samma skäl har regeringen gått i konfrontation med i stort sett alla, genom att föreslå ett förbud för avtal som kan ge den enskilde mer än 75 procent i ersättning efter ett års sjukskrivning. Vårdandet av arbetslinjen beskrivs också som orsak till den "snårskog" av små och stora skatteförändringar som Peter Wolodarski på DN: s ledarsida häromdagen antog att regeringen snart skulle gå vilse i. Det är väl egentligen bara vårdnadsbidraget som har införts utan hänvisningar till behovet av att fler arbetar mer. Ingen regering kan bortse från politikens egen logik. Nöje och missnöje måste fördelas någorlunda rättvist i samhället. Ett så enkelspårigt regerande som alliansen ägnar sig åt skulle möjligen vinna större folklig anklang om vårt land befann sig i en djup ekonomisk kris. Men som läget är idag? Folk djupt in i traditionellt borgerliga väljargrupper ruskar på huvudet och frågar sig vad Reinfeldt håller på med. Aldrig tidigare har så många människor lönearbetat som idag. Skatterna väller in på statens konto. Sjukskrivningarna faller snabbt. Arbetslinjen står sig starkare än på mycket länge. Varför då detta envetna tjat om arbete, arbete, arbete? Jag är ju inte dummare än att jag förstår att regeringen har en strategisk avsikt med sin arbetslinjepolitik. Ett samhälle där människorna i huvudsak får förlita sig på inkomsterna från sitt eget arbete - och inte på fördelningspolitik - har självklart större förutsättningar att utvecklas till ett samhälle där klassiskt borgerliga värderingar har lättare att slå rot. Men stöter alliansen bort pensionärerna från sin valmanskår så får de fortsätta att titta i himlen efter sitt borgerliga idealsamhälle. Hit ner lär det aldrig komma.
Läs mer om
Norrköping