Svallvågor från de folkliga resningarna i Tunisien och Egypten rullar in över alltfler länder i regionen.
Gamla despoter och klanhövdingar utmanas av modiga människor som i brist på demokrati och mänskliga rättigheter gör gator och tog till sina parlament. I Libyen, Jemen och Bahrain skickar diktatorerna ut stridsvagnar och militär mot de egna medborgarna. En diktatur kännetecknas av rädsla. Medborgarna är rädda för makten. Makten är rädd för medborgarna. Rädslan kan bli explosiv. Särskilt om den som är räddast förfogar över milis och militär.
Lyckas det stora Egypten bygga någon form av anständig demokrati så kan det komma att påverka utvecklingen i hela arabvärlden. Maktens rädsla för folket kan minska. Om eller när demokratidemonstrationerna når fram till Saudiarabien kan händelseförloppet stå vid ett vägskäl. Suadiarabien är en totalitär och rik och västallierad regim. Experter befarar att eventuella demonstrationer kan slås ner brutalt oxh våldsamt.
Mänskliga rättigheter är universiella. Övergrepp kan inte ursäktas med att de sker inom ett lands gränser. Eller med att övergreppen sker i högre oxh maktpolitiska syften.
USA, men även Europa har länge valt att bortse från att somliga av deras "vänner" i Mellanöstern är totalitära stater fjärran från allt vad demokrati heter. Bristen på demokrati och mänskliga rättigheter har pliktskyldigt beklagats.
Behovet av västorienterade partners i regionen har varit viktigare än att stödja en demokratiutveckling som man inte riktigt kan veta vartåt den leder. Den globala kampen mot islamistisk terrorism har inte underlättat demokratiseringen.
Efter vad som hänt - och förhoppningsvis händer - i Egypten har USA och Europa chansen att vända blad och se framåt. En demokratisk utveckling i flera utav regionens länder kan visa sig vara den bästa medicinen mot terror oxh extremism.