När Vladimir Putin lät säkerhetspolisen gripa tre medlemmar ur det feministiska och regimkritiska punkbandet Pussy Riot för att ha framfört en protestsång i det heliga av alla den ryska ortodoxins heliga kyrkor, Frälsarkatedralen i Moskva, var det business as usual.
Ända sedan den forne KGB-agenten tog makten i presidentvalet år 2000 har regimkritiker "försvunnit", mördats, drivits på flykt eller åtalats för mer eller mindre verklighetsförankrade brott där de hållits isolerade från omvärlden under evighetslånga rättegångar med förutbestämda domslut.
Omvärlden har halvhjärtat protesterat, presidenten ryckt på axlarna. Men med fallet Pussy Riot riskerar för första gången stenmasken Putin att tappa ansiktet.
För den som inte följt historien: Pussy Riot är ett punkfeministiskt konstnätverk som skapades i höstas efter att Putin meddelat att han tänkte ställa upp i vårens presidentval. I februari, inför presidentvalet, uppträdde de med Putinkritiska och feministiska punklåtar på flera platser i Moskva, inklusive Röda torget. Ibland var de 15, ibland tre.
Medlemmarna uppträder alltid maskerade i färgglada balaklavor. Tanken är att ingen ska veta vilka de är, och att alla kan delta - allt som krävs är en balaklava och ett modigt hjärta
Efter att de uppträtt i Frälsarkatedralen för att protestera mot den inflytelserika rysk-ortodoxa kyrkans stöd för Vladimir Putin med en bön där de bad jungfru Maria att driva ut den senare arresterades tre medlemmar i mars efter att ha råkat fastna på bild utan maskering strax därefter. Sedan i måndags pågår rättegången där medlemmarna riskerar sju års fängelse för "huliganism".
Men där slutar likheterna med tidigare "åtgärder" mot oppositionella. Fallet har fått enorm uppmärksamhet, både internationellt och i Ryssland. Amnesty driver kampanj, tunga artister kräver att de släpps och över internet delas protestlistor och upprop i raketfart över världen. Låt gå för att många ryssar anser det problematiskt att kränka den heliga kyrkan, men även religiösa personer motsätter sig det absurda i att spärra in tre unga kvinnor i månader innan rättegången för att ha sjungit en sång som presidenten inte gillar, och att dessutom hota dem med sjuåriga straff för en aktion helt utan våldsinslag.
Putin framstår som grinig, hämndlysten - och småaktig. Som en man som använder lagar godtyckligt och för att markera sitt personliga missnöje. Det är nu ingen nyhet för den som läst böcker av regimkritiker som Anna Politovskaja och nu senast Masha Gessens "Mannen utan ansikte" från i våras, men tidigare har regimen lyckats linda in sina oppositionsattacker i ett åtminstone pseudojuridiskt skimmer.
Uppgifter om att medlemmarna i Pussy Riot varken tillåts äta eller sova tillräckligt, i förrgår kollapsade en av dem i rättssalen, förstärker bilden av en alltigenom politisk rättegång.
Så mycket prestige som investerats i fallet av både opposition och Putin själv gör att det ser mörkt ut för de tre inspärrade konstnärerna. Att frikänna dem skulle innebära en monumental prestigeförlust.
Å andra sidan kan motsatsen leda till en verklig massrörelse mot presidenten. Om den inte redan börjat, vill säga.
Pussy Riots aktion i Frälsarkatedralen kan ses här:
http://www.youtube.com/watch?v=GCasuaAczKY&feature=plcp
