Om några veckor startar valrörelsens mera utåtriktade del runt om i landets alla kommuner.
I Norrköping kommer det att finnas valstugor i city, valaffischer kommer att sättas upp och tidningarnas insändarsidor kommer att fyllas av mer eller mindre trovärdiga påståenden. Men detta inträffar bara var fjärde år, några veckor före den allmänna valdagen.
Förra veckan råkade slumpen göra att de båda blocken i Norrköping samtidigt ordnade pressträffar för att berätta om vad som tilldragit sig i kommunen sedan valet 2006. Föga förvånande var det inte samma verklighet som redovisades. Den styrande rödgröna koalitionen berättar om allt man gjort, de borgerliga i opposition berättar om allt som inte gjorts eller som gjorts fel.
Dagens utbyte av idéer och åsikter sker oftast till tidningarnas debatt- och insändarsidor, ibland som medborgarförslag till fullmäktige eller för de mest aktiva, ett brev eller ett samtal till ett kommunalråd.
Opinionsyttringar förekommer då och då, i regel från någon grupp som protesterar mot någon neddragning eller något nybygge som förändrar siktlinjen.
Men dessa kontakter mellan medborgarna och politikerna leder sällan till en dialog, ett meningsutbyte om för och nackdelar eller vilka alternativ som finns.
De politiska partierna då? Är det inte de som ska vara mötesplatsen och kanalen mellan väljare och valda? Jodå, så var det tänkt en gång, men partierna når sällan upp till idealen.
Jag tror att alla partier skulle tjäna på att samtidigt ge sig ut på gator och torg för att föra samtal om det som har hänt och det som ska hända. Det är i det här ljuset som jag börjat sakna en Almedal i Norrköping.
Så ta chansen under den stundande valrörelsen att samtala med varandra, väljare och valda. Men missar du tillfället, visst vore det väl bra om chansen återkom lite tidigare än om fyra åt?