På ledarsidan i går kommenterade jag LO-kongressens beslut att verka för att non profit-principer ska gälla inom vård, skola och omsorg. Jag påminde om att mer än 80 procent av alla vårdskolaomsorg-verksamheter redan bedrivs av icke vinstdrivande (non profit) kommuner och landsting. Andan i LO: s beslut är dock att detta inte räcker. All verksamhet ska vara vinstfri. I gårdagens text problematiserade jag kravet på vinstförbud.
Jag konstaterade: "Argumenten för att förbjuda vinst är begripliga (--) endast utifrån moralideologiska antaganden om att någons vinst är någon annans förlust. Typ att vinsten i ett utbildningsföretag betalas av okunniga och obehöriga elever och att vinsten i ett vårdföretag orsakar kvalitetsförluster för vårdtagarna". Det finns emellertid ingenting i de statliga utvärderingar som gjorts som underbygger uppfattningen att just vinstdrivande verksamheter håller sämre kvalitet än andra verksamheter.
Därmed inte alls sagt att den svenska välfärdsutvecklingen är problemfri. I stark sammanfattning och något fyrkantigt kan välfärdssektorns problem beskrivas som en brist på produktivitet. Insatta resurser ger inte förväntat resultat. Allt för många elever når inte målen i grund - och gymnasieskolan. Trögheter i förskolesystemet - konservativa öppettider, långa ledtider för etableringar - orsakar arbetsmässiga problem för många föräldrar i barnfamiljer. Köer och felbehandlingar i sjukvården vållar såväl enskilt lidande som ekonomiskt bortfall. Det finns självklart inga enkla lösningar på dessa omfattande och sammansatta problem.
Utifrån mina egna politiska och branschmässiga erfarenheter ser jag hur som helst två huvudspår som borde kunna påverka utvecklingen till det bättre.
För det första behövs en mer stringent kvalitetsstruktur för välfärdens verksamheter. Inom sjukvården har man hunnit ganska långt med s k "Öppna jämförelser" som bygger på vedertagna och relevanta kvalitetsmått. För skolor/förskolor och äldreomsorg återstår ännu mycket målmedvetet arbete innan man är i fatt sjukvården. Staten borde ta ett övergripande och resolut ansvar för att kvalitetsstrukturer kommer på plats. Alla som är verksamma i välfärdsverksamheterna ska leva upp till de bestämda kvalitetsmåtten. De som inte klarar av kraven ska fasas ut.
För det andra bör människors möjlighet att göra upplysta val mellan offentligt finansierade verksamheter uppmuntras och understödjas långt mer än i dag. Valen säger inte allt; men de säger väldigt mycket om en verksamhets kvalitet. På välfärdens område är nämligen den upplevda individnyttan ofta synonym med samhällsnyttan.
För alla huvudmän utanför kretsen av kommuner och landsting bör dessutom gälla att den som är verksam i vår skattefinansierade sektor också ska betala skatt i Sverige. Privata välfärdföretags rätt att etablera sig behöver också tydligare balanseras mot välfärdsuppdraget som helhet. Kommunal upphandling av t ex äldreboenden bör undvikas. Upphandlingar är sällan drivkrafter för nytänkande och kvalitetslyft. Något särskilt reglemente för "vinsten" kan jag däremot inte se några sakliga eller praktiska skäl för.