Socialdemokraterna har också goda chanser att utvecklas och frodas när en ny partiledare väljs i mars.
Jag har tidigt pekat på Mikael Damberg som en stark kandidat. Det betyder självklart inte att det saknas andra goda namn i den riksdagsgrupp där efterträdaren kommer att hämtas.
Sven-Erik Österberg är min favoritpolitiker alla kategorier. Jag uppfattar emellertid inte att Österberg brinner av iver att bli partiledare. I mina ögon är Sven-Erik Österberg som Ingvar Carlsson. Han kan ställa upp om han absolut måste. Skulle det bli så, så kommer Österberg - precis som Carlsson - att göra en god insats. Sven-Erik kommer att lyfta in nya, nygamla och somliga mer färgstarka personer i ledningskretsen och därmed bädda för fortsatt utveckling och förnyelse.
Olov Abrahamsson på Norrländskans ledarsida drog i går en lans för Leif Pagrotsky. Det är ett gott namn. Pagrotsky har en bred bakgrund och en spännande och lite ovanlig attityd.
En annan intressant riksdagsledamot som jag tror är intresserad av att få en fråga från valberedningen är Thomas Östros. Han har ambitioner, han kan sitt parti utan och innan och är klok som en pudel. De fyra gångna oppositionsåren har förvisso inte varit snälla mot Östros. Detta ligger honom förstås i fatet. Men det diskvalificerar honom naturligtvis inte.
Vid sidan av dessa finns det säkert ytterligare någon som kan komma i fråga. Rätt människor har en tendens att växa med uppdraget. Glöm inte att Fredrik Reinfeldt var en för väljarna tämligen obekant riksdagsledamot innan han blev partiordförande för Moderaterna.
Mikael Dambergs fördel är att han - som jag uppfattar det - verkligen och gärna vill bli partiledare. Politik är att vilja, som Olof Palme uttryckte saken. Dambergs vilja tillsammans med hans mix av relativ ungdom och ärrad erfarenhet gör honom till en stark kandidat.
Jag har fått kritik från olika håll för att jag skriver mer om personer än om politikens innehåll. All respekt för den kritiken. Men det är faktiskt personer som ska väljas.
n n Som jag ser det så finns det en ganska bred samsyn inom S om på vilket sätt partiet behöver förbättras för att knyta förtroliga band med fler väljare; utan att för den sakens skull förlora för många av de väljare man redan har. Striden handlar således inte om vilken av flera och helt olika politiska vägar som S ska välja. Striden gäller vilka personer som är bäst lämpade att leda Socialdemokraterna mot en större och bättre framtid.