Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Pinsam okunskap inom barnavården

Norrköping2007-08-23 01:07
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Häromdagen steg jag av tåget vid Stockholms central. En kvinna ropade: "Tjena Widar! Kommer du ihåg mig?"Efter någon minuts prat började minnesbandet att rulla. Vi kom fram till att det nog var mer än tjugo år sedan vi sågs. Då var "Eva" placerad på Hasselakollektivet i Hälsingland där jag arbetade. Nu berättade hon att hon "hade gått på fyllan ett tag". Hon hade precis kommit ut från S: t Görans sjukhus.Jag tänker på henne när debatten om de omhändertagna barnen återigen tar fart. Hade hon någon nytta av placeringen på Hasselakollektivet? Förvärrades hennes problem av omhändertagandet? Eller saknade de sociala insatserna egentlig betydelse för hennes livs förlopp?Svårt att svara på förstås.En som försökt att svara på frågan är Bo Vinnerljung. Han är professor i socialt arbete och tjänstgör även som expert i den kommitté vid Socialstyrelsen som presenterade en första rappor om den sociala barnavården.t.I rapporten gör Bo Vinnerljung och hans kollegor ett försök att bedöma hur många barn som omhändertagits för någon form av samhällsvård.Analysen tyder på att minst 100 000 barn mellan 0 och 18 år - sannolikt fler - har varit i institutionsvård vid minst ett tillfälle under 1950-1980.Det är således många människor som är direkt inblandade i den här saken. Utöver de kanske 100 000 barnen talar vi bl a om 100 000 - tals fosterföräldrar, syskon,biologiska föräldrar och socialarbetare. Vi talar också om en seg vårdideologisk strid. På den ena barrikaden står de som hävdar att barn från familjer där föräldrarna t ex är missbrukare har störst chanser att räddas från att bli missanpassade som vuxna om de omhändertas och skiljs från sin familj. På den andra barrikaden hittar vi dem som hävdar att omhändertagandet i sig riskerar att skapa nya och i många fall värre problem för barnen än om de får stöd och hjälp i sin ursprungliga familj. Båda sidor har självklart inga problem med att bland dessa 100 000 barn, hitta enskilda människor vars livsöden som vuxna styrker den egna sidans uppfattningar.
Det faktiska kunskapsläget är emellertid besvärande bräckligt.Faktum är att Bo Vinnerljungs doktorsavhandling från 1996 "Fosterbarn som vuxna" fortfarande är bland det mest vetenskapligt tillförlitliga forskningsarbete som gjorts på området. I avhandlingen studerar Vinnerljung syskonpar där ett barn vuxit upp i fosterfamilj och ett stannat hos mamman. Barnen som undersökts har omhändertagits tidigt - 80 % redan i förskoleålder - i preventiva syften; uppväxtmiljön ansågs vara olämplig. Över 100 syskonpar födda i Malmö mellan 1958 och 1967 ingår i avhandlingen. Han har jämfört hur fosterbarnen klarat sig i jämförelse med de syskon som stannade kvar hemma hos mamman. Sådant som utbildning, hälsa, registrerad brottslighet, värnplikt,egenförsörjning och social utslagning har granskats.Bo Vinnerljungs slutsats är att barn som placerades i fosterhem på 50- och 60-talen klarade sig varken bättre eller sämre än de som fick stanna hos sina problemtyngda föräldrar.
I intervjuer i bl a Brottsförebyggande rådets tidning "Brå apropå", har Bo Vinnerljung kommenterat de resultat han fick fram i sin avhandling. Till "Brå apropå" säger han att de "goda" resultaten för de barn som stannade hemma i sin ursprungliga familj delvis kan förklaras med att under 1960- och 70-talen då "hemmasyskonen växte upp, var det ovanligare att mödrarna knarkade, det fanns gott om jobb och det fanns ett utbyggt stöd till ensamma föräldrar i svaga sociala positioner. Oddsen var alltså ganska goda". Han påminner också om att "även om barn som växer upp i utsatta familjer löper en större risk att bli avvikande som vuxna, så blir de allra flesta inte det".
Bo Vinnerljungs viktiga forskning måste följas upp med ny och uppdaterad kunskap. Det är pinsamt att okunskap och ideologiska låsningar fortfarande styr den sociala barnavården. För "Eva" spelar ny kunskap kanske inte någon större roll. Men för hennes barn kan det vara livsavgörande.
Läs mer om
Norrköping