Magnus Henrekson är chef för Institutet för näringslivsforskning. I en uppmärksammad rapport har Henrekson dömt ut regeringens jobbstrategi.
Det har blivit för få jobb, för dyra jobb - 1 miljon per jobb - och jobben har i huvudsak gått till pensionärer och studenter; folk som redan stod nära arbetsmarknaden. Det intressanta med Henreksons kritik är att han räknas in den borgerliga intressesfären.
Han levererar således inte något sedvanligt vänsterkvirr.
Henrekson har rätt. Som jobbstrategi betraktad är jobbskatteavdraget inte särskilt lyckat. Regeringens skattesänkningar på löneinkomster har lanserats som en strategi för att minska utanförskap och jobb. I själva verket är syftet med skattesänkningarna att bereda väg för lägre löner och för ett myrsteg för myrsteg allt mer privatfinansierat samhälle. Jobbargumentet höll så länge en god konjunktur levererade jobb.
När kurvorna vände neråt blev det värre. Nu måste alliansen välja väg inför valet. Ska de framhärda med jobbstrategin och utsätta sig svidande kritik för att arbetslösheten faktiskt har ökat i stället för att minska? Eller ska de ta tjuren vid hornen och "erkänna" att skattesänkningarna har andra och mer samhällsförändrande målsättningar än vad de tidigare sagt?
Sannerligen ett val mellan pest och kolera.