Det finns sura och griniga måndagar. Det finns måndagar som är segt långa, regniga och dubbelt dystra. Och så finns det sådana måndagar som Socialdemokraterna upplevde i går. I Aftonbladets/UnitedMinds opinionsundersökning åkte S ner under 25 procent. I DN/Synovates åkte partiledaren Håkan Juholt ner i källaren. Att han skulle förlora stort mot statsminister Fredrik Reinfeldt är ingen överraskning. Att Juholt dessutom fick avsevärt lägre förtroendesiffror än sin företrädare Mona Sahlin var däremot mer uppseendeväckande i undersökningen.
Håkan Juholt har det svåraste uppdrag som någon S-ledare haft under den senaste mansåldern. I opposition sedan 2006 och med rekordlågt opinionsstöd ska han försöka förnya ett trängt och förändringsmotspänstigt parti. Han ska kort sagt göra något som ingen annan partiledare för Socialdemokraterna lyckats med tidigare. Självklart har S förnyats och nutidsanpassats många gånger tidigare. Då har förnyelsen dock alltid utgått ifrån vad regeringsansvaret kräver för Sveriges bästa. Förändringsprocesserna har inletts på regeringskansliet för att sedan sippra nedåt. Utan regeringsinnehavet som korrektiv vet inte Socialdemokraterna riktigt vad de ska göra. Mona Sahlin försökte med utdragna rådslag och diskussioner. Håkan Juholt försökte med en förnyelsechock i partiets budgetmotion förra månaden. Både Sahlin och Juholt har visat prov på intressanta ansatser och på en vilja att driva fram ett delvis nytt tänk och skapa nya positioner för partiet.
Men partiet vill liksom inte förnyas och förändras. Det är det som är problemet.
