LEDARE: Osmaklig dödshjälpspolitik

En barnläkare på intensivvårdsbehandlingen gav flickan morfin och lugnande medel så att hon förhoppningsvis kunde somna in utan ångest och smärtor. Ett halvår senare - den 2 mars i år - stormar polisen in och griper barnläkaren under hennes arbetspass på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm. Åklagaren begär att tingsrätten ska häkta barnläkaren som på sannolika skäl misstänkt för mord. Tingsrätten beslutar att häkta läkaren på en sannolik dråpmisstanke. I går - inför en omprövning av häktningen hos Svea Hovrätt - beslutade åklagaren att försätta barnläkaren på fri fot. Saken är mycket märklig. Visserligen är jag en ohjälplig lekman på det mesta. Men utifrån vad som hittills är känt och betraktat från juridiska och medicin-etiska perspektiv kan jag inte se några som helst anledningar för åklagaren att behandla barnläkaren på det sätt som skett. Sjukvårdens medarbetare hamnar dagligen i situationer där de måste fatta beslut om att sätta in/inte sätta in livsuppehållande behandling på obotligt sjuka och plågade patienter. På motsvarande sätt bestäms att fortsätta eller avbryta livsuppehållande behandlingar. Cancerterapier avbryts, respiratorer stängs av. I många svårt sjuka människors journaler finns antecknat "0 HLR" - ingen hjärt - lungräddning ska sättas in. 1986 stod jag själv vid min mors dödsbädd. Läkarna försökte kickstarta hennes hjärta med en defibrillator. Efter några lönlösa försök frågade jag läkaren om det var någon mening att fortsätta? Läkaren skakade på huvudet. Hon fick somna in lugnt och stilla i stället för att dö medan elstötar riste hennes kropp. KD-politikern och läkaren Christina Doctare har försökt få igång en kritisk debatt om aktiv dödshjälp i samband med barnläkaraffären. Att injicera döende patienter med morfin/lugnande medel är enligt Doctare en åtgärd som kan öppna dörren för injektioner av dödliga gifter. Doctares agerande är osmakligt. Riksdagsledamoten (FP), läkaren, forskaren och f d Generaldirektören för Socialstyrelsen Barbro Westerholm har med auktoritet slagit fast att smärt- och oroslindring är internationellt vedertagna åtgärder inom sjukvården. Kravet på nya "riktlinjer" är därför ett skott i mörkret. Socialminister Göran Hägglund (KD) har också klokt nog avvisat kraven från riktlinjeivrarna i och utanför hans parti. Intensivsjukvårdens medarbetare rör sig ständigt i det ohyggligt svåra gränslandet mellan liv och död. De har ett professionellt uppdrag att om möjligt bota, alltid lindra och aldrig skada patienterna. Politiker och åklagare som stormar in i intensivvården riskerar däremot att ställa till stor skada.

Information till våra läsare

Ledare: Osmaklig dödshjälpspolitik

20 september förra året avled ett tre månader gammalt flickebarn på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. Hon var svårt och ohjälpligt sjuk. Läkarna beslutade att avbryta den liveuppehållande behandlingen; respiratorn kopplades bort.