Saab har inte pengar nog för att betala ut juli månads löner till sina tjänstemän. Produktionen av bilar står stilla sedan länge.
Bolagets erfarne vd har sagt upp sig. Alla externa styrelseledamöter har avgått. Försäljningen av bilar sjunker lika snabbt som förlusterna stiger.
När General Motors skulle sälja Saab för två år sedan fanns det inga kvalificerade köpare. Då fick okvalificerade ägare chansen. Med Victor Muller vid rodret och den ryske affärsmannen Vladimir Antonov smygande i kulisserna har Saab gått på pengaslukande tomgång.
Saab:s position som nationalklenod och slagträ i politiken har fram till nu möjliggjort bolagets existens.
Socialdemokraterna, LO och Wallenbergssfären har gjort stor nytta för Sverige under decenniernas gång. Viktigast av allt för Sveriges moderna utveckling är sannolikt den överenskommelse om produktivitet och industriell omvandling som på fackligt språk kom att kallas för "solidarisk lönepolitik".
Nationalekonomen Joseph Schumpeter benämnde för sin del saken som "skapande förstörelse".
Efter andra världskriget lanserade LO centrala löneavtal som ett skydd mot lönedumpning i svaga företag. Företag som långsiktigt inte klarade av att betala löner enligt riksnormen skulle inte hållas under armarna av lönesubventionerande arbetare. Genom denna osentimentala attityd slogs företag och delar av branscher ut.
Industrikapitalisterna och arbetarna strömmade i stället till mer produktiva företag och branscher med bättre lönsamhet och med god lönebetalningsförmåga. Den solidariska lönepolitikens skapande förstörelse var på sätt och vis hårdhänt. Folkomflyttningen söderut och ut mot kusterna accelererade.
Den ständigt växande Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) uttyddes i folkmun som "Alla Måste Söderut".
Genom kraftigt utbyggda arbetsmarknadsåtgärder och socialförsäkringar lindrades de ekonomiska problemen för alla dem som blev av med sina jobb i utslagna företag. Tillväxten i alltmer produktiva exportföretag betalade med råge för omställningen.
Saab har utvecklats, omvandlats och förnyats många gånger sedan starten i Trollhättan 1949. Under väldigt många av de senare åren har bolaget dock dragits med stora förluster.
Vare sig Wallenbergssfären eller GM har lyckats få Saab att bli lönsamt. Dagens ägare har varken pengar eller kompetens att åstadkomma något bättre.
Var och en förstår att klockan klämtar för ett industriföretag vars främsta affärsidé är att få skattebetalarna - i form av Europeiska Investeringsbanken och/eller regeringen - att hosta upp mera pengar.
Det förefaller högst sannolikt att det allra bästa för Saabs medarbetare och för Trollhättan med omnejd är en snabb och ordnad konkurs.
Då öppnas dörren för hugade köpare. Och då öppnas dörren för Saabs alla skickliga medarbetare att söka sig till mer produktiva företag där de kan få ut de löner som de ska ha.