På begäran av Sverigedemokraterna (SD) hölls en riksdagsdebatt i veckan om att våra gränser bör stängas.
SD menar att det är dags att vakna upp från drömmar och återgå till den verklighet vi lever i, bestående av cyniska flyktingsmugglare, unga kvinnor som blir utsatta för en form av slavhandel, drogsmuggling, vapen som säljs närmast öppet på gatorna, där till och med journalister kan köpa en pistol efter ett par timmar, nedmonterad tullbevakning med mera.
Som synes har de öppna gränserna, i det som brukar kallas Schengenområdet, lett till all världens olyckor, enligt SD. Nu har vi ju inte haft det här med öppna gränser så länge. Det handlar ju i stort sett om de senaste 15 åren för oss svenskar.
Eftersom jag vågar påstå att alla som läser det här har några fler år på nacken, så kan ju var och en fundera över om allt det som SD beskriver ovan inte fanns för 15 år sedan?
Verkligenheten kan nog bättre beskrivas så här. Många av oss känner igen bilden av morgonrusningen på Arlanda eller Kungsängen, där affärsresenärer med sitt handbagage är på väg att möta kolleger i Frankfurt eller åka på en konferens i Helsingfors, kanske bara över dagen.
Andra känner igen sig i bilden av en familj som tar bilen ut på semesteräventyr i Europa. Vägen går kanske genom Danmark, via Tyskland och Österrike och vidare till Italien. Så här rör vi svenskar oss, och andra européer, dagligen, och detta oftast utan något byråkratiskt krångel.
Sverigedemokraterna drömmer om stängda gränser. Ge dem inga möjligheter att förverkliga sina drömmar.