Ledare
Många av dessa har säkert gjort ett rationellt val. Den borgerliga regeringens höjning av försäkringspremien och försämringen av förmånerna, har fått människor att, på ett aktivare sätt än tidigare, väga av det egna, förmodade behovet av a-kasseersättning mot storleken på den årliga avgiften. Friska tjänstemän och arbetare i 60-årsåldern som arbetar på hyfsat stabila förvaltningar och företag gör kort sagt bedömningen att det är onödigt att betala in 5-6000 kronor per år till en försäkring de inte kommer att ha någon användning av. Bland de oförsäkrade kommer givetvis också att finnas människor som av snålhet, dumhet och/eller p g a allmän pengabrist helt enkelt chansar på att det ska gå vägen. Vi vet att många människor t ex avstår från hemförsäkring av sådana skäl. Ofta fixar det sig. Men i potten ligger risken för ekonomisk ruin om de drabbas av brand eller inbrott. Liknande faror hotar förstås den oförsäkrade som blir långvarigt arbetslös.
nn Det är ingen slump att regeringen kickstartade sin mandatperiod med genomförandet av märkbara avgiftshöjningar och påtagliga förmånsbegränsningar i arbetslöshetsförsäkringen. Reformen är en viktig del i borgerlighetens masterplan för "avsossefieringen" och den mentala privatiseringen av Sverige.
Försäkringen lyfts upp ur det kollektiva och storskaliga solidaritetssystem som socialdemokratin sinnrikt snickrat på i decennier. När a-kassan ger ett sämre skydd samtidigt som den blir påtagligt dyrare får många löntagare plötsligt anledning att ställa sig frågan om "jag verkligen vill fortsätta att betala för den här försäkringen"?
nn Snabbt förvandlas därmed a-kassan från en närmast självklar kollektiv nyttighet till en privat och valbar angelägenhet.
Borgerligheten höljer a-kassepolitikens ideologiska syften i dimma och dunkel genom att humma om kommande utredningar och förslag om att arbetslöshetsförsäkringen senare ska bli allmän och obligatorisk. Den reformen kommer att dröja, tro mina ord. Om borgerligheten till slut inför något dylikt så kommer sannolikt förmånerna att behovsprövas och maximeras till ett par hundralappar om dagen.
Ett slags vårdnadsbidrag för arbetslösa om man så vill.
nn Kanske kompletterat med matkuponger till särskilt oskötsamma individer som inte bedöms kunna hantera kontanter?