Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) lanserade en omstart för alliansen i lördagens sommartal. Det lär behövas att han orkar lägga mycket energi på sin regeringsallians. Reinfeldts politiska framtid är beroende av att han kan freda sin grupp från inviter från andra sidan blockgränsen.
Moderatledaren sände ut budskap om satsningar på spårvägar och forskning och utlovade en rejält sänkt bolagsskatt.
Alliansprojektet går därmed in i andra andningen. Upplägget är i och för sig intill förväxling likt det framgångsrika konceptet som började rullas ut ett par år före valet 2006. Ett hemma-hos-besök i Centerledarens hem, partigemensamma arbetsgrupper, ett idékonvent vid valårets början och flitigt gemensamt resande för partiledarna.
Samtidigt är skillnaderna mycket stora. Förra gången det begav sig hade partiledarna inte så mycket annat för sig än att jobba med sin allians. Nu riskerar regeringsverkligheten oupphörligt att ställa till problem. Ena dagen en vapenfabrik. Nästa dag festande statliga myndigheter. En tredje dag något annat elände. Då hade alliansen allt att vinna. Nu har de allt att förlora.
Valet 2006 vann alliansen på skarpa reformer av välfärdsstaten. Reinfeldts besked i Gustavsberg var att 2012 vill alliansen vinna på investeringar i välfärdsstaten. Således ett betydande idéskifte mellan då och nu. Inget konstigt med det. Svagheten i upplägget är dock uppenbar. S kommer inte att motsätta sig Reinfeldts investeringar. Samtidigt får S chansen att gå till val med angelägna reformer om arbete, företagande och välfärd på programmet. Reformer brukar slå försvar.