Vi påminns ständigt om att olyckor händer. Norrköping har fått sin beskärda del de senaste dagarna. Skyfall, blixtnedslag, strömavbrott men också tragiska trafikolyckor. Vore jag religiöst lagd skulle jag fråga efter meningen med allt. Men eftersom jag inte är lagd åt det hållet, så frågar jag mig i stället; vad kan vi göra för att förhindra olyckor?
För så är det. Olyckor kan aldrig helt förhindras, men antalet olyckor kan minska och effekterna lindras. Vid tiden för mig att ta körkort - väldigt länge sedan - låg antalet döda i trafiken väl över 1 000 om året. Nu är vi nere kring 300, och minskningar ser ut att kunna fortsätta. Bättre vägar, bättre fordon och en ökad medvetenhet har gett resultat.
Blixtnedslag och skyfall kan vi inte förhindra, men vi kan minska effekterna. Nedgrävda elkablar, underhåll av dagvattenledningar, våra egna insatser i form av brandvarnare och jordfelsbrytare minskar våra umbäranden. Men det kostar.
Kostnaden är inte bara pengar, utan också inskränkningar för oss medborgare. Hastighetsbegränsningar, avsmalningar av tidigare tvåfiliga vägar, företräde för bussar som släpper av passagerare möter motstånd. Att separera olika trafikslag har varit effektivt, men hindrar oss förstås också att ta den närmaste vägen.
En sån här dag tror jag de flesta inser att det är värt att satsa på att förhindra och lindra effekterna av olyckor. Det svåra är att komma ihåg det när politiker ska besluta om t.ex. nya trafikplaner och vi själva ska betala elräkningen.