I går morse vaknade jag till Centerledaren Maud Olofssons väna stämma. Hon frågades ut av radions Monica Saarinen och Tomas Ramberg. Centerpartiet har det svårt. I gårdagens opinionsundersökning från Novus får C stöd av endast 4, 2 procent av väljarna.
I det läget väljer Maud Olofsson att satsa allt på ett kort. Hon stiger fram som småföretagarnas och företagsamhetens advokat. Jag tror att det är rätt tänkt. Inget annat parti är särskilt förtjust i krävande småföretagare. Centerpartiets tidigare gröna profil har vittrat sönder i en mix av kärnkraft, handelsgödsel och vargpolitik. I företagsprofilen finns det däremot en raklinje mellan ivriga bävrar, ungdomslöner och bort med Las. Kanske kan det bära ända fram?
Det som dock inte bär är Maud Olofssons argument för högre pensionärsskatt. En kvinna och pensionär från Kolmården ringde mig strax efter Olofssons radioframträdande. Damen från Kolmården var kritisk till att C-ledaren hävdade att det var dyrare att jobba än att vara pensionär och att det därför var rätt med lägre skatt för löntagare. Visst är det dyrare att arbeta än att gå hemma, sa damen från Kolmården. Pensionen är ju också lägre än lönen man hade i jobbet. Hon berättade att hon tjänade 6 000 kronor mer i månaden som anställd än som pensionär.
Precis så är det. Pensionärsskatten har inte med jobb att göra. Inte mer än i den meningen att regeringen ville sänka skatter som kunde kallas för jobbskatteavdrag. Och då fick pensionärerna vara utan.