LEDARE: Ohlys vägval; eftergift eller överdrift.

I dag samlas vänsterpartiets distriktsordföranden till konferens i riksdagshuset. De regionala ledarna ska diskutera partiets närmaste framtid. Antingen ska vänsterpartiet ge sig in i ett seriöst samarbete med s och mp - med dithörande eftergifter. Eller så väljer de fortsatt och totalt inflytelselös opposition - med därtill hörande överdrifter. Socialdemokraternas Mona Sahlin för samtal med vänsterpartiets Lars Ohly. Kärnan i samtalen rör vänsterpartiets ovilja att sluta upp bakom ett stramt regelverk för den offentliga ekonomin. Riksdagens utgiftstak, statsbudgetens överskottsmål, riksbankens självständiga roll som inflationsjägare och det kommunala balanskravet står inte högt i kurs hos Ohlys kompani. Om nu inte Lars Ohly tar intryck av Sahlins krav och villkor för ett eventuellt samarbete partierna emellan, så borde han kunna låta sig påverkas av finanskrisen i USA. Det tycks som om politikerna i USA under den gångna helgen har enats om ett statligt krispaket för finanssektorn. Enligt flera bedömare var siktet inställt på att ha ett förslag på plats senast då börshandeln öppnar i dag. Psykologiskt är det lätt att förstå politikernas kortsiktighet. Presidentvalet ligger runt om knuten. Båda kandidaterna - och därmed hela det politiska maskineriet - vill se snabba resultat. Men finanskrisen i USA har byggts upp under många år. Det kommer att ta minst lika många år innan banker, investerare, sparare, låntagare och den amerikanska statens ekonomi har återhämtat sig. Och när väl återhämtningen är på plats så är det snart dags för en ny djupdykning. Ordspråket lär oss att av "skadan blir man vis". De flesta av dem som nu har tagit mest skada och som därmed förhoppningsvis blivit visa, är emellertid inte med i matchen när nästa variant av ekonomisk kris byggs upp. Enskilda människors erfarenheter och lärdomar av skador och visdom förs mycket sällan över till nästa generation. Människor lär sig. Mänskligheten lär sig inte. Politiken kan dock bistå mänskligheten i lärprocessen. När Ingvar Carlsson och Göran Persson satte grimma på de offentliga utgifterna i mitten på 1990-talet, sjösattes en modell som starkt har gynnat svenskarnas välfärd och välstånd. Stat och kommuner ska inte förbruka pengar man inte har, privata och offentliga låntagare ska inte kunna spekulera med att stora delar av lånesumman försvinner i inflation och lönerörelser ska hållas inom den reala ekonomins ramar. Ska vänsterpartiet räkna med något som helst inflytande i en eventuellt ny regering efter nästa val så måste de självklart inse och erkänna behovet av strama regelverk för ekonomin. Utvecklingen i USA är ett tydligt exempel på hur det går när pengarna rullar och när banker och låntagare rullar hatt med pengar de inte har. Till sist står skattebetalarna där med notan. I tider när mänskligheten för länge sedan glömt de kriser och umbäranden som lade grund för dagens ekonomiska regelverk är det särskilt viktigt med politiker som allvarligt och besjälat står upp för ordning och reda i den offentliga ekonomin.

Information till våra läsare

Ledare: Ohlys vägval; eftergift eller överdrift.