Jimmie Åkesson är partiledare för Sverigedemokraterna. Häromdagen skrev han brev till SD: s drygt 1000 förtroendevalda politiker ute i landet. Brevets kärnmening är "I vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar."
De förtroendevalda som känner på sig att Åkesson talar direkt till dem uppmanas att lämna partiet och sina uppdrag av egen kraft. "Den som ändå väljer att stanna kvar, kommer inom kort att bli föremål för personärende och uteslutning", skriver partiledaren i sitt brev.
Revolutioner äter sina barn; så lär oss ordspråket som passar väl in på Sverigedemokraterna. Partiet bildades för 25 år sedan ur de extrema, rasistiska (och antagligen också smått rättshaveristiska) kretsarna runt organisationer som BSS - Bevara Sverige Svenskt.
Men nu är festen slut. Det är dags att dra.
SD har vuxit ut till Sveriges fjärde - i vissa mätningar tredje - största politiska parti. Bland sympatisörer och väljare utgör de övertygade rasisterna säkerligen och förhoppningsvis en krympande andel. Det är lätt att förstå att Jimmie Åkesson störs av tröttsamma idioter på lokalplanet som vräker ur sig vidrigheter på ungefär samma sätt som för ett kvarts sekel sedan. Då var invandringsfientligheten en undergroundrörelse. I dag är SD på väg att bli en del av det politiska etablissemanget. "Sverigedemokraterna är ett demokratiskt, socialkonservativt parti med en nationalistisk grundsyn", skriver Jimmie Åkesson i sitt brev.
Jimmie Åkessons attack mot partimedlemmar som inte insett skillnaderna mellan SD då och nu är en balansakt. Partiet riskerar att förlora såväl aktiva medlemmar som delar av den drivkraft och glöd som kommer ur självbilden av att vara ett bekämpat och förtalat sanningssägarparti. Partiledningen har dock gjort avvägningen att dessa förluster är nödvändiga investeringar för framtiden. Idioter drar till sig andra idioter i samma utsträckning som de stöter bort mer vettigt folk. Då den stora majoriteten av medborgare och väljare utgörs av vettigt folk är det ett rationellt beslut att tacka idioterna för lång och strävsam tjänst och låta dem gå på plankan.
Jag utgår även från att det i den interna kommunikationen - som inte präntas ner i offentliga brev - skickas budskap av arten "Jimmie var tvungen att göra det här utspelet för att täppa till munnen på Expogänget och andra kritiker. Internt handlar det om att vi ska hyfsa tonen, bli mer smarta och kunna växa ännu mer".
När partier förändras - vill förändras - så ställs omgivningen på prov. Utan några jämförelser i övrigt finns det anledning att begrunda hur omgivningen reagerade när Moderaterna 2004 började sin omvandling till nya Moderater. Många inom S och i vänstern valde att raljera över de nya Moderaterna. Slagorden om "samma gamla höger" ekade på gator och torg i ungefär samma takt som nya väljare strömmade till nya M.
Samma sak lär hända nu. Att ropa "samma gamla rasister" åt SD är dock en misslyckad snuttefiltsstrategi. Ett nytt och kanske mer anständigt SD kräver ett nytt och mer begåvat motstånd.