Det internationella samfundet under NATOs ledning har den militära kontrollen. För varje år som gått har dock styret blivit allt mindre legitimt, ibland t o m kallats ockupationsmakt.
Vänteläget, ett nu 8-årigt vacuum, är förödande, det är nästan alla ense om. Frågan är vad som ska komma istället. Självständighet, åter till Serbien eller något däremellan?
- Om vi inte får FNs stöd för självständighet kommer vi att själva deklarera vårt oberoende, berättade president Fatmir Sejdiu när vi träffade honom förra fredagen. Men numera talar han inte om ensidig självständighet, utan om koordinerad, för de hoppas kunna finna en lösning med EU och USA om det inte går med FN. Att i detta läge hålla val är inte lätt. Som en av EUs övervakare vid valen förra lördagen kunde jag konstatera att de genomfördes lugnt och proffsigt. Jag besökte bl a en vallokal i ett roma-dominerat område, och många röstade. Barnen hjälpte sina föräldrar och far/morföräldrar, ofta analfabeter. Problemet är den serbiska minoriteten. De känner sig slagna på förhand och dessutom hotade och diskriminerade. De protesterade genom att bojkotta valen, därtill hårt tillhållna inte bara av sina egna kosovoserbiska ledare, utan än mer av Serbiens ledare i Belgrad. Och de har makt. Serbien har byggt upp en informell parallell maktstruktur i norra Kosovo, där kosovoserberna får pensioner, sociala bidrag osv från Belgrad. Den som inte lyder bojkottordern löper risk att bli utan bidrag. I den enda öppna vallokal jag fann i den norra, serbiskdominerade delen av den delade staden Mitrovica hade vid lunchtid INGEN röstat. Utanför staden i det mindre samhället Zvecan hade åtminstone en (1) röstat. Den luttrade amerikanske valförrättaren påpekade att den röstande själv var kandidat, så nu lär han väl bli vald med denna enda röst, eller i procent räknat 100 procent av de röstande… Jag besökte också den känsliga albanska byn Cabra som ligger på "serbiskt" område, där kravallerna startade 2004. En serbisk pojke hade skjutits till döds av en förbipasserande bil, och sen hämnades man genom att driva tre albanska barn ner i floden där de drunknade. De följande stridigheterna krävde 28 människoliv. Men nu var det lugnt. Och man blir nästan rörd över hur det internationella samfundet ställer upp. Utanför vallokalen i denna känsliga, avlägsna by kunde jag hälsa på en stor svart frysande FN-soldat som skötte bevakningen i snögloppet. Han kom från Ghana. En sak är klar. De 90 % av befolkningen i Kosovo som är albaner kommer aldrig, aldrig att acceptera att återigen bli en provins i Serbien. Allt tyder på att Kosovo går mot någon form av självständighet. Frågan är bara hur, och vilka reaktionerna blir i Serbien och resten av omvärlden.