Det är en god nyhet för Danmark, Norden, Europa, ja, världen, att de danska väljarna under högt valdeltagande satt punkt för det tioåriga högerstyret i landet. Det har varit pinsamt att bevittna hur moderaternas systerparti Venstre år efter år säkrat regeringsmakten genom allt större eftergifter till det främlingsfientliga Dansk Folkeparti (DF). Ingen annan regering i Norden har någonsin producerat så många diskriminerande lagar och dokument riktade mot utländska (och i synnerhet då utomeuropeiska) medborgare som den högerregering som styrt Danmark under de senaste tio åren.
Det är en dålig nyhet och ett bevis på hur nationalism och främlingsrädsla gripit omkring sig i landet att två tredjedelar av danskarna ställer upp bakom den hårda invandringspolitiken, och att inte ens socialdemokraterna vågat kräva stopp för diskrimineringen. Venstre höll för övrigt ställningarna i valet och förblir landets största parti. Priset fick i stället betalas av koalitionspartnern Konservative och stödpartiet DF, vars långa uppgång brutits.
Det är naturligtvis en god nyhet att socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt kommer att leda den nya regeringen i Danmark. Socialdemokrater är nu med i alla nordiska regeringar, utom den svenska. Men det är en dålig nyhet att socialdemokraterna gör ännu ett dåligt val - ett av de sämsta genom tiderna.
Thorning-Schmidts regeringsunderlag - Socialistisk Folkeparti (SF), det liberala mittenpartiet Radikale och Enhedslisten (som står till vänster om SF), spretar åt alla håll, både när det gäller invandringspolitiken och den ekonomiska politiken.
I invandringspolitiken står Radikale närmare de två vänsterpartierna än socialdemokraterna, och rimligtvis måste Helle Thorning-Schmidt gå med på en del lättnader. I den ekonomiska politiken står Radikale närmare de borgerliga partierna, och accepterar bland annat att möjligheten att pensionera sig vid 60 år försvinner, vilket övriga partier i vänsterblocket motsätter sig. Det kommer att ställas stora krav på den nye statsministerns förhandlingsskicklighet, vare sig Radikale går in i regeringen eller väljer att stå utanför.
Danmark har inga jättelika ekonomiska problem. Statsskulden är måttlig och arbetslösheten bara hälften så stor som i Sverige. Men dynamiken är borta och tillväxten har stagnerat.
Föga förvånande i ett land där regeringen under senare år ägnat det mesta av sin tid åt att konstruera fiffiga poängsystem för att förhindra utlänningar att ta sig in på den danska arbetsmarknaden, och som jagat unga danskar på kärleksflykt till Sverige för att de inte kunnat lägga upp 100.000 kronor som garanti för sin utomeuropeiska make/maka.
Undra på att turister skräms bort, och att affärerna med utlandet börjar gå trögt. Det räcker inte med att den nya regeringen river vägbommarna mot Tyskland. Det krävs en mindre kulturrevolution för att få landet på fötter igen. Kan Helle ändra Danmark?