I en trång möteslokal i Rådhuset sa Ottosson att kommunen inte varslar några medarbetare och att någon skattehöjning inte var aktuell. Jag var där.
Norrköpings ekonomi är fortfarande stark, sa Mattias Ottosson: "Vi tar inte av reserverna som vissa andra kommuner."
Folkpartisten Mathias Sundins ande svävade över pressträffen. Majoritetens oansvariga och vidlyftiga investeringar har skapat ett allvarligt krisläge, hävdar Sundin. Enligt Sundin är ekonomin betydligt bättre i det borgerligt styrda Linköping än i Norrköping.
Mattias Ottosson gav inte särskilt mycket för Sundins analys. "Linköping har en annan metod; de lägger ut generella sparbeting på alla nämnder och varje nämnd får dessutom klara medarbetarnas löneökningar på egen hand", sa Ottosson.
I Norrköping har politikerna valt en annan väg. Här vill politikerna inte bara styra när det ska satsas och investeras. "Vi tar också ansvar för var och hur det ska sparas", sa Stefan Arrelid.
Arrelid har en poäng. Läggs det bara ut procentuella sparbeting på verksamheternas chefer är risken stor att det mest lättbesparade ryker först. Erfarenheten från 90-talets krisbekämpning visar att bl a speciallärare, elevassistenter och undersköterskor rök först. Men det som är hyfsat lätt att skära bort är också ofta sådant som skapar nya och större problem i vården och skolan.
Naturligtvis kommer besparingarna i Norrköping att märkas ute i verksamheterna. Kommunen inför ett slags anställningsstopp. Många av de cirka 200 medarbetare som går i pension under det närmaste året kommer inte att ersättas med nya personer. Anställda inom äldreomsorgen ska bli mer "rörliga", sa Kerstin Hildebrand (V). Det innebär att de får hoppa runt i flera olika verksamheter för att få ihop sina timmar.
Underhåll av vägar, gator och räls kommer att dras ner, fortbildning och inköp skjuts på framtiden.
Men på det hela taget "står sig Norrköping starkt", sa Mattias Ottosson. Han lät nästan som Anders Borg. Jag hoppas att det är ett gott omen.