Nervsammanbrott & soffpotatisar
Julen - gemenskapens högtid. Efter julfirandet är det ddags att ta itu med det stora samhället därute. Den stora gemenskapen. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Umgänget i de små gemenskaperna kan mitt i all julefrid och bjällerklang vara tämligen påfrestande, orättvist och tålamodsprövande. På samma sätt förhåller det sig med de stora samhällsgemenskapernas relationer. Vårt ömsesidiga beroende av varandra är inte lika påtagligt som i julens små gemenskaper. Vi nöter heller inte på varandra på samma sätt i den stora gemenskapen som vad vi gör i den lilla. Men likafullt finns beroendet och nötandet där. Nervsammanbrotten och soffpotatisarna oroar och skaver inte bara på relationerna i de små och privata sammanhangen. I moderna välstånds - och välfärdsländer som Sverige är fördelningspolitiken väl utvecklad. Den allmänna pensionen är fördelningspolitikens tyngsta inslag. Även den som aldrig betalat en enda krona i skatt kan räkna med en garantipension när man fyller 65 år. Det är ingen fet pension men tillsammans med bostadstillägg är det möjligt att hjälpligt hanka sig fram på pensionen. För dem som arbetat större delen av sitt liv är utfallet bättre. De inkomstskillnader som fanns när man arbetade försvinner förstås inte när man blir pensionär. Men ålderspensionens finansieringssystem innebär en betydande omfördelning mellan dem som har tjänat mycket bra och dem som har haft vanliga löner. Pensionsavgifter tas ut på hela lönen medan pensionsrättigheter bara utfaller på inkomster upp till lite drygt 300 000 kronor per år. De som har det bättre betalar för dem som har det sämre. Liknande modeller tillämpas inom socialförsäkringarna. Avgifter betalas på alla löneinkomster men förmånerna har ett tak som betyder att den som är välavlönad får räkna med betydligt mindre än de 80 procent av inkomsten som den normalavlönade är garanterad vid sjukdom och arbetslöshet. Stora, tunga välfärdsverksamheter som sjukvård och skolor betalas med de skatter som dras på människors och företags inkomster och konsumtion. Men sjukvårdens och skolans tjänster är öppna för alla. Några krav på inbetalda skatter förekommer inte. De som bott och levt i Sverige under det senaste halvseklet tar den svenska samhällsmodellen för given. Få av oss går runt och tänker på den omfördelning och den storskaliga solidaritet som vår välfärdsgemenskap bygger på. Men det borde vi nog göra.
Solidaritet och sammanhållning ska aldrig tas för givna. Den stora gemenskapens krav på människorna måste harmonisera med de enskilda människornas uppfattningar om vad som är rätt och rimligt. Människors uppfattningar är inte statiska utan förändras över tid och under påverkan av omvärlden. Den borgerliga regeringens strategi är att - myrsteg för myrsteg - förestärka tillvarons privata sidor på bekostnad av de kollektiva. Valdagen i september 2006 undantagen, så har väljarna hittills reagerat tämligen negativt på den borgerliga regimens avsikter. Det betyder dock inte alls att stödet är massivt för en socialdemokratisk regim av den sort som Göran Perssons fyra, fem sista regeringsår stod för. En starkt bidragande orsak till att (s) sparkades ut ur Rosenbad var att väljarna oroades över det växande antalet soffpotatisar och nervsammanbrott i den svenska samhällsgemenskapen. Nu firar vi jul och vårdar våra små samfälligheter. Men snart nog är det vardag igen. Då får vi ta nya tag därute i det stora och ständigt föränderliga samhället.