Mitt svar är nej. Sju gånger nej. Så skulle jag kunna skriva en lätt vinklad sammanfattning av gårdagens Eko-utfrågning av statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Det som Reinfeldt sa nej till var ett antal förslag från övriga allianspartier. Moderatledaren vill t ex inte slopa värnskatten, inte försvaga Las och inte utöka vårdnadsbidraget. Reinfeldts uppfattningar i de sju sakfrågorna var kända sedan tidigare och alltså inte överraskande.
Sju nej på rad är emellertid en säregen lyssnarupplevelse. Det blev s a s tydligt vem som bestämmer. Det blev också uppenbart att ingetdera blocket har något att vinna på att anklaga motståndarsidan för inbördes oenighet.
Fredrik Reinfeldt fick det också lite svettigt när Ekots reportrar ställde frågor om arbetsrätt och om a-kassan. Regeringen har fått hård kritik från fackföreningar och av EU-kommissionen för att det numera är möjligt att närmast livslångt anställa medarbetare på tidsbegränsade, villkorade och otrygga villkor. Situationen var "oönskad" sa Reinfeldt. Inget bra svar. Regeringen tillhör ju den exklusiva krets som inte behöver nöja sig med önskningar. Regeringen kan besluta.
I valrörelsen 2006 lovade alliansen att genomföra en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Detta har inte genomförts. Vilket på ett sätt inte är så konstigt. De flesta i och utanför regeringen vill nämligen inte ha någon obligatorisk a-kassa. Finansminister Anders Borg har avfärdat dylika förslag som en straffskatt på arbete. Det konstiga är däremot varför Reinfeldt i radion envisades med att försöka säga både Ja och Nej till en tvingande a-kassa. Ja+Nej=Jaså.
Jaså är rentav ett ännu sämre svar än sju nej på rad.