Innan jag går och lägger mig tar jag en surftur på dags- och kvällstidningarnas nyhetssidor och kommentarsfält. Trots att jag vet att jag inte borde. Där florerar hatet så obehindrat att det är lätt att tappa tron på mänskligheten. Huvudkudden känns så knölig sen och det blir så många snurrvarv innan man kommer till ro.
Det räcker att någon i en artikel försynt påpekar något som har med till exempel mångfald, feminism, radikal kultur eller kopplingen mellan socioekonomi och kriminalitet att göra. Sen är hatet igång. Det är ofta illa formulerat, fullt med tankevurpor och brist på logik.
När någon orkar argumentera emot försvinner hatarna snabbt ur diskussionen, börjar hänvisa till forskning som de tyvärr inte kan länka till (eftersom den inte finns), blir martyrer eller anför anekdotisk evidens. Det vill säga "jag såg minsann två invandrare som". Jaha? Jag har sett en mormor/blondin/professor som betedde sig illa. Betyder det att mormödrar/blondiner/professorer ska fråntas sitt medborgarskap eller diskrimineras?
Det är ingen slump att näthatet växer och att det numera går att häva ur sig vilka myter som helst i öppna debatter. Jag tror inte att Reinfeldt är främlingsfientlig. Men jag är övertygad om att hans politik och retorik banar väg för ett mer intolerans. Vi har sett mönstret förut. När ett främlingsfientligt parti tar plats i ett parlament förflyttas gränserna för vad som är okej att säga och vilka strängar man kan spela på. Kjearsgaard i Danmark banade väg för "utlänningslagar". Le Pen förflyttade debatten högerut i Frankrike. För att inte nämna Tyskland på 30-talet. När människor far illa, beskylls för fusk, inte kan ge sina barn vad de behöver (ja, barnfattigdom finns även i Sverige!) blir de desperata och börjar leta syndabockar.
Om man målar upp en bild av Sverige med utbrett bidragsfusk, invandrare som vägrar flytta dit jobben finns, misslyckade skolresultat som beror på invandrarbarnen och egentligen inte så hög arbetslöshet eftersom de flesta "etniska svenskar" trots allt har jobb, vilseleder man inte bara befolkningen och attackerar den tillit mellan människor som byggt vårt land starkt. Man börjar också vandra utmed ett sluttande plan där det blir alltmer okej att uttrycka sig diskriminerande i stället för att bemöta de verkliga problem som finns. Alltfler börjar tänka att det nog trots allt ligger något i vad Sverigedemokraterna säger och så växer stödet för dem, som ju trots allt är originalet.
Det är det jag tänker på när jag ser senaste SCB-flödena mellan partierna. Om det hade varit val i dag hade jag jublat över de rödgrönas majoritet. Sverige behöver en regering med framtidstro som satsar på ett långsiktigt hållbart välfärdsamhälle med kunskap och arbete. Men mest hade jag jublat över att tiden med Sverigedemokraterna som vågmästare är över så att vi kan pressa tillbaka den växande opinion som befinner sig på det sluttande planet.