Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Modern kvinnoklassiker

Norrköping2008-07-23 03:00
Laila Naraghi
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vi är många som har väntat. Nyligen hade filmen Sex and the City äntligen Sverigepremiär. Serien Sex and the City - om fyra kvinnors liv i New York från sent 90-tal till nu - har setts av miljontals kvinnor. De 94 avsnitten har likt Iliadens och Odysséns verser, eller Jane Austens böcker, skapat skratt och förtröstan. Och framför allt: gjort mångas liv lite enklare. Krönika
Någon tycker kanske att Sex and the City inte kan jämföras med klassiska verk av Homeros eller Austen. Men det kan den: serien skildrar livet. Med spets och finess fångas många kvinnors dilemman. Med mod och humor tar serien sig an miljoners tankar. Kärlek, sex, karriär, barn, vänskap, svek och förlåtelse. Kanske banala saker, men ack så viktiga. Sex and the City är lika mycket ett bidrag till samhällsdebatten - och utvecklingen! - som det är ett underhållningsprogram. När DVD-boxen kom med alla sex säsonger samlade, blev det påtagligt. Från att tidigare ha sett ett program á 25 minuter i taget (eller två på raken, beroende på vilken kanal man tittade på) var det nu möjligt att se flera i sträck. Linjerna blev tydligare utan alla reklamavbrott (något Homeros och Austen slapp!) och Sex and the City framstod än mer som vad det är: en skildring av livet runt millennieskiftet. Jag har hört ytliga kritiker säga att livet handlar om mer än vad serien behandlar: att livet består av mer än sex, snygga kläder, skor i allmänhet och Manolo Blahniks i synnerhet. Visst är det så! Men den som bara ser detta i serien tycks mig blind, eller åtminstone avtrubbad. Den borde se fler avsnitt. För flera år sedan berättade en partikamrat för mig att Tage Erlander läste mycket böcker och ofta gick på bio. Som svensk, och socialdemokratisk, statsminister i över 20 år fäste han vikt vid att läsa och se vad folket läste och såg. För att sätta sig in i medborgarnas liv och för att följa samhällsandan. Min redan stora respekt för Erlander växte. Att rynka på näsan åt de fyra New Yorkkvinnorna i Sex and the City - Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte - är att negligera mängder av världens kvinnor. Det skulle i och för sig inte vara första gången kvinnors upplevelser, och skildringar av dem, förringas. Men det skulle likväl vara fel och onödigt. Sex and the City kan lära oss något om vår samtid. Om människorna som omgärdar oss. Och om oss själva. Kanske är det lika svårt att fånga en tv-series själ på bioduken som det är att fånga en boks. Men oavsett är serien Sex and the City ett samhällsbidrag värt respekt. Efter att häromdagen ha sett filmen kan jag konstatera att det också gäller den. Även om filmen har svårt att slå de enastående programavsnitten lyckas den ändå utgöra en fascinerande skildring av 2000-talet. Tage Erlander hade gått och sett filmen Sex and the City. Det rekommenderar jag dig att också göra.