Nya Moderaterna uppvisar en iver som gränsar till besatthet i ämnet historieskrivning. Trots tidigare mindre lyckade insatser i genren - till exempel överentusiastiska utrop om att "vi älskar kollektivavtal" eller märkliga beskrivningar av Moderaterna som ivriga förkämpar för allmän och lika rösträtt - så återvänder man gång på gång till historien.
Jag förstår vad M är ute efter. Genom sitt långa regeringsinnehav växte S liksom organiskt ihop med såväl historien som framtiden. Att det då och då dök upp misslyckade parenteser - Fälldin, Ullsten, Bildt - var mer att betrakta som historiens spratt: Det naturliga tillståndet var hur som helst en socialdemokratisk regering
Det är självklart inte särskilt kul för Fredrik Reinfeldt att ännu efter snart 8 år som statsminister få släpa på en historieskrivning där hans regering kan avfärdas som ett parentetiskt spratt. Därav den historieskrivande ivern i Reinfeldts linjetal i Norrköping i går.
Jag var där.
Talet var djävulskt skickligt. Hur bygger man det goda samhället frågade statsministern? För att därefter pusselbit för pusselbit berätta om hur det går till. Han beskrev folkets armod och nöd under den krigiska stormaktstiden. "Det är därifrån vi kommer", sa Fredrik Reinfeldt. Den första pusselbiten tillägnades med tacksamhet dem som såg till att Sverige gick från krig till fred 1814.
Axel Oxenstiernas "oväldiga ämbetsmannakår" från 1600-talet fick en pusselbit. Folkskolan från 1842 fick en annan. Wetterlings yxfabrik i Storvik som grundades 1882 fick symbolisera pusselbitarna entreprenörer och frihandel. Wetterlings exporterar idag 70 procent av sina yxor, visste Reinfeldt att berätta. Utan företagsentreprenörer och utan frihandel hade vi inte varit där vi är i dag, sa Reinfeldt.
Utan att ge sig in på några detaljer hävdade Fredrik Reinfeldt att det tog "50 års kamp" att få pusselbiten demokrati i form av allmän och lika rösträtt på plats.
Socialdemokratin fick ett tack och en pusselbit för att de etablerat "jämlikhetstanken" i Sverige. En annan bit i Reinfeldts pussel gavs till Ebba Witt Brattström för hennes och andra kvinnors strid för jämställdhet.
Sedan bröt det "galna kvartsseklet" ut då "68-generationen" ställde till med ett "socialistiskt experiment" som körde det mesta i botten. Carl Bildts regering och "regeringar därefter" städade upp på ett förtjänstfullt sätt. Genom att sköta ekonomin så att räntan på statsskulden har sänkts och genom att betala mindre i "bidrag till arbetsföra personer" har Alliansregeringen kunnat storsatsa på forskning och infrastruktur.
Och nu är det dags för de nya Moderaterna att på allvar få fäste för sina pusselbitar Ordning och reda i ekonomin, Arbetslinje och ett nytt Kunskapsuppdrag.
Sådana här tal betyder säkert inte något när valrörelsen drar i gång på allvar. Men internt skapar det nog en hel del glädje att hux flux ingå i en historieskrivning där Socialdemokrater, yxfabrikanter, Ebba Witt Brattström och Carl Bildt utgör likvärdiga små och goda delar av det stora moderata samhällspusslet.