Stor är friheten. Det är tid för Ansvar. Sverige byggs starkt genom Arbete. Frihet, ansvar och arbete ska genomföras steg för steg.
Så lyder kortversionen av statsminister Fredrik Reinfeldts sjätte regeringsförklaring som levererades i går.
I en något längre sammanfattning av Reinfeldts förklaring kan tilläggas den uttalade insikten om att han leder en minoritetsregering, förhoppningar om att riksdagsordningen och budgetreglerna ändå ska borga för en ansvarsfull ekonomisk politik, önskemål om förhandlingar främst med Miljöpartiet men även med Socialdemokraterna och tillsättandet av en Framtidskommission.
Sååå Socialdemokratiskt!
Det lär gnisslas tänder hos regeringens mer högerliberala supporterflank.
Eller tänker jag fel?
Måhända är det dags att sluta med de socialdemokratiska liknelserna.
Fredrik Reinfeldt är kanske kort och gott sååå Moderat? Tandagnisslet i högerburen lär i och för sig inte lindras av den möjliga insikten om att Moderaterna inte låtsas vara Socialdemokrater av taktiska skäl utan att det är så här Moderater är år 2011. Men det är ett mindre problem i sammanhanget. Socialdemokraterna har det solklart tuffare.
Jag minns en stämma i Moderaterna något år före valet 2006. På ett seminarium där partiprogrammet diskuterades krävde en äldre och proper partimedlem att formuleringen om att M är ett "ickesocialistiskt parti" skulle stå kvar i programmet.
Den dåvarande partisekreteraren Mikael Odenberg yrkade avslag: " I hundra år har vi definierat oss själva gentemot sossarna. Nu är det dags för dem att definiera sig gentemot oss", sa Odenberg.
Traditionella ansvarskännande, arbetsinriktade och pragmatiska Socialdemokrater lär knappast frusta av stridsivrande ilska över en regeringsförklaring där det mest provocerande var ett löfte om att "värna hushåll och företag från skattehöjningar" och ett tämligen futtigt förslag om avdragsrätt för vissa gåvor till ideella organisationer. Risken är uppenbar för att några av dem steg för steg börjar rösta på Moderaterna. Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt inser förstås faran. Hans bana som partiledare har därför inletts med ivriga insatser för att markera socialdemokratins socialpolitiska särart. Det är nog rätt tänkt. Bara han inte går i fällan och börjar definiera S som ett "icke-moderat" parti. Då kan det bli jobbigt framöver.
Håkan Juholt får förvisso inte läsa upp några regeringsförklaringar. Men han bör uppträda som vore han ledare för ett regeringsparti.
Sådant inger respekt och förtroende.
Vilket är precis vad som behövs.