Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Mobbing förstör liv

Det var länge sedan hon inte frös på en rast. Senast var den dag då hon suttit på skolbiblioteket och läst på förmiddagsrasten. När hon gick dit för att läsa igen på tvårasten var det stopp. Fröken sa att hon var tvungen att leka med de andra barnen ute på skolgården. Att det var viktigt att röra på sig.

Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX

Norrköping2009-09-28 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Bakom frökens rygg hånlog en av hennes plågoandar. Det var bergis hon som hade skvallrat. Fröken hade väl ingen aning om att hon under sina fyra år i skolan aldrig fått vara med och leka. Men visst, de första åren hade hon allt fått "röra på sig". De andra barnen hade inte slutat jaga henne. Hon sprang och sprang. För om de fick tag på henne gick det illa. De slog henne inte alltid så hårt, men det var inte slagen som var värst. Det var förnedringen. När de andra barnen "som inte jagade henne" tittade bort och inte låtsades se. Men alla visste att hon var en tönt, minst lika farlig som pesten. För om man var med henne skulle man också klassas som tönt. Skolbiblioteket hade blivit hennes räddning. Men nu stod hon där på skolgården och försökte verka osynlig. Krönika
Äntligen hemma. Hon ställde portföljen bredvid datorn och knäppte på skärmen. Hon gick ut i köket för att brygga lite kaffe. Hon hade inte fått mycket gjort på kontoret idag. På dagens veckomöte skulle hon redovisa sitt pågående projekt. Chefen var inte så farlig, han var ett bra bollplank och hade gett henne ett brett mandat. Kollegorna var värre. Chefen hade suttit längst fram och inte sett hur de två värsta plågoandarna suttit längre bak och gjort miner och kastat elaka blickar. När det var dags för frågor bombardera de med snillrikt komplicerade frågor. När chefen gått tidigare hade frågorna fortsatt med vulgära antydningar. Efteråt var det fika. Istället för att som vanligt behöva sitta själv gick hon tillbaka till sitt kontor. När hon stängt dörren gick gråten inte att hejda. Som tur var låg toaletten bredvid hennes kontorsdörr. Hon smet in och tog snabbt "och vant" sig samman. Under resten av dagen gick all energi åt till att ge sken av att allt var okej. Vid lunch kom den vanliga dosen ledsamhet, då hon märkte att alla andra gått ut på gemensam lunch utan att fråga henne. Men nu var hon hemma och det var dags att ta igen de förlorade arbetstimmarna. Mobbing förstör mängder av liv. För människor i alla åldrar. Barn- och ungdomsmobbning är av vuxenvärlden ett erkänt samhällsproblem. Det krävs mycket mer engagemang och resurser för att komma till rätta med det. För alla barn och unga förtjänar respekt och glädje. Därutöver måste vuxenvärlden lägga dubbelmoralen åt sidan och ta itu med den mobbing som också finns av vuxna. Den är mer tabubelagd och diskuteras sällan. Men den måste ändå stoppas. För alla vuxna förtjänar också respekt och glädje.