Björklund är en utpräglat folklig gatumötestalare. Han delade ut betyg till den rödgröna oppositionen. Det blev föga förvånande underkänt i de flesta ämnen. I religionskunskap gav dock Björklund ett MVG till sina politiska motståndare. De rödgröna är bra på att tro, sa Björklund. Det var kul.
Sedan gick alla politiker och journalister på en spårvagn till järnvägsstationen för att fortsätta tågresan västerut.
Jag åkte med.
Anders Borg är finansminister. På tågresan mellan Norrköping och Hallsberg höll Borg ett seminarium om oppositionens budgetmotion som presenterades i måndags. Den korta versionen av Borgs anförande är att det mesta kommer att gå åt helsike med en rödgrön regering vid rodret.
n n Jag förundras över hur en ekonom - låt vara i moderat partitjänst - vågar sig på att på decimalen ange hur mycket inflationen kommer att stiga vid ett regeringsskifte. Och nog är det lite fånigt att tala om "kostnadschocker" i samband med de rödgrönas alternativa budget.
Borg överdramatiserar när han påstår att de "välståndsbildande krafterna eroderar" med oppositionens politik. Skillnaderna mellan de båda blockens budgetförslag är relativt små.
Anders Borg är förtjust i att analysera "beteendeeffekter" av olika slags politik. Enkelt uttryckt handlar det om att försöka beräkna hur människor uppträder när t ex a-kassan höjs eller sänks och när skatter går upp eller ner. Borg är förvisso ingen profetisk siare. Hans egen politik bygger i stort på antagandet att försämrad a-kassa, stramare sjukförsäkring och sänkta skatter på arbetsinkomster skulle öka jobblustbeteendet markant. Så har inte skett på något märkbart sätt. Låt vara att finanskris och lågkonjunktur har ställt till det för Borg. Sådana saker inträffar dock med ojämna mellanrum och måste vägas in i seriösa beteendeantaganden.
Hur som helst. Medan tåget svischade förbi Vingåker hävdade Anders Borg att de rödgröna förslagen om höjd dagersättning i a-kassan, sänkt a-kassepremie och höjd skatt på bensin- och arbetsinkomster kommer att leda till mindre arbetsbenägna beteenden hos svenskarna.
n n Borgs misstag är måhända att hans politik i allt för hög grad bygger på tron att människor reagerar på ekonomisk stimuli ungefär som de betingade reflexerna hos Pavlovs berömda hundar. Så enkla är förstås inte sambanden.
De rödgröna bör för den sakens skull inte förtränga att det kan finnas risker med den politik de förordar. Insikten om dessa risker är vanligtvis djupt förankrad hos Socialdemokratin. Så vitt jag förstår finns det heller inga planer hos oppositionen att vräka ut arbets- och villkorsbefriat understöd till eventuellt arbetsblyga medborgare.
Jag steg av regeringståget i Hallsberg och tog ett annat tåg tillbaka till Norrköping. På hemresan nåddes jag av nyheten om nio nya vallöften från regeringspartierna. Alliansen lovar nio saker som de inte ska göra om de vinner valet i höst. Mycket märkligt beteende minst sagt. Hade Jan Björklund varit i det andra blocket kunde han ha gjort en njutbar parodi av dessa inte-löften på sitt nästa torgmöte.
Innebär dessa vi-lovar-att-inte-löften att regeringen inte lovar att inte göra en massa andra saker?
Jag noterar t ex att alliansen inte lovar att inte höja bensinskatten.