Det har nu gått 14 dagar sedan Norge och världen vaknade upp den lördagen den 23 juli och insåg den fruktansvärda omfattningen av terrordåden i Oslo. Minnesstunder, manifestationer och begravningar har följt i terrorns spår.
Terroristen blev gripen på mordplatsen. Han erkände med glädje. Enligt honom fanns det nämligen någon slags förvriden, högre mening med att kallblodigt mörda uppemot 80 människor.
Igår rapporterade norsk media om att flera affärer i Norge vägrar att sälja tidningar som har massmördarens namn och bild på framsidan. Det är en kampanj bland norska medborgare och affärskunder som fått affärerna att agera.
Jag har stor förståelse för kampanjen. Det har förvånat mig hur media har hanterat namn- och bildpubliceringsfrågan i den här saken. De första dagarna efter terrordådet var det självklart helt rätt att gå ut med namn och bild.
Tiden därefter har det däremot smugit sig in ett stötande och smått familjärt förhållningssätt till massmördaren. Han har blivit något slags perverterad idol. På något sätt mer känd än ökänd.
Det är sunt att norrmännen reagerar och säger ifrån.