Melker Ödebrink är kanslichef på a-kassornas samorganisation. Ödebrink är en prövad man. Sedan 2005 har regelverket för a-kassan ändrats ett 80-tal gånger. I stort sett det enda som inte ändrats är ersättningsnivåerna. De ligger kvar på samma nivå som 2002. 680 kronor om dagen gäller nu som då. I ett pressmeddelande i går hävdade Ödebrink att de låga ersättningsnivåerna är en starkt bidragande orsak till att så många som 1, 4 miljoner människor i arbetslivet har valt att ställa sig utanför arbetslöshetsförsäkringen.
Så är det nog. Endast 12 procent av dem som jobbade heltid när de blev arbetslösa får 80 procent av sin inkomst i ersättning. Resten får mindre. Många betydligt mindre.
Jag skrev om Melker Ödebrink här på ledarsidan den 12 juli 2010. Dagen före hade jag lyssnat på honom på ett seminarium i Almedalen på Gotland. Jag imponerades av hans goda humör och av hans klarsynta formuleringskonst när han i Visbys kårhus inför en stor publik förklarade hur det står till med a-kassan: "Reglerna är så krångliga att det krävs formidabla utredningar för att kunna besluta om en medlem ska få ersättning eller inte. Melker Ödebrink berättade att mycket erfarna och kompetenta handläggare kunde bedöma ett ärende helt olika. A-kassechefen gjorde heller ingen hemlighet av sitt missnöje med de allt lägre ersättningarna i a-kassa. Det är ett viktigt arbete att vara arbetskraftsutbud, sa Ödebrink.""
Mycket bra sagt. Att vara arbetslös innebär att ingå i det "arbetskraftsutbud"" som snabbt ska kunna gå till jobb som blir lediga. Det är en väsentlig del av den svenska arbetsmarknadsmodellen att det lediga utbudet av arbetskraft hålls i form genom utbildningar, kompetenshöjningar, bristyrkeskurser och genom en försäkring som ger rimlig ekonomisk trygghet under omställningen från ett jobb till ett annat.
Regeringen har valt en annan väg. De allra flesta av a-kassans 3, 4 miljoner medlemmar är underförsäkrade. Arbetsmarknadsutbildningar förekommer knappt. Arbetskraftsutbudet hålls inte i trim.
Visst; världen har inte stått stilla utanför a-kassan. Kvalificerade yrkesutbildningar och Yrkeshögskolor gör stora och viktiga insatser. Mycket i den utskällda coachverksamheten är betydligt bättre än sitt rykte. Ungefär 1, 3 miljoner av medlemmarna i a-kassan har via sina fackförbund tagit inkomstförsäkringar som fyller ut a-kassans ersättning upp till 80 procent av arbetsinkomsten. I vissa kollektivavtal och i Trygghetsavtal av olika slag finns fyllnadsersättningar.
För dem av oss som är framåt och på av egen kraft och/eller har turen har vara medlemmar i framåt och spänstiga fackföreningar finns således bra yrkesutbildningsmöjligheter och kompletterande ersättningar som gör att systemet med ett alert och lämpligt utbildat arbetskraftsutbud fungerar som det är tänkt.
Men väldigt många människor ramlar av vagnen framåt. En chef på ett utbildningsföretag som jag nyligen besökte beskrev utvecklingen med drastiska ord: ""De sämst ställda och minst rustade sitter hemma och ser på TV medan de gradvis blir allt mer fattiga och allt mindre anställningsbara"".
Jag slog en signal till Melker Ödebrink i går eftermiddag. Han berättade att fyra statliga utredningar just nu sitter och arbetar med förslag till nya regelförändringar i a-kassan. Några regeringsförslag om höjda ersättningar kan dock inte skönjas vid horisonten.
Att höja ersättningen är inget magiskt trollspö för att återställa arbetskraftsutbudet i god form. Många andra reformer behövs för att skapa en vettig och aktiv arbetsmarknadspolitik för alla dem som nu i rask takt lämnar inte bara arbetslivet utan även arbetskraftsutbudet.
Jag har skrivit det förut. Och jag skriver det igen. Lyssna på Melker Ödebrink.