Förra året påbörjades bara byggandet av drygt 18 000 bostäder. Enbart 6 000 var hyreslägenheter.
Stora årskullar tar nu studenten. De allra flesta har inte möjlighet att ta lån på banken eller föräldrar som kan köpa en bostad åt dem. Men bostad behöver man för att ta klivet ut i vuxenvärlden. Tyvärr tvingas många bo kvar hemma och skjuter inträdet på arbetsmarknaden längre in i framtiden.
Detta är ett allvarligt och akut problem, men från regeringen hörs bara en ekande tystnad. För att ta reda på allianspartiernas lösningar gick jag in på deras internethemsidor. Det visade sig att endast Centerpartiet har en rubrik om bostadspolitik (med en liten text som framförallt handlar om vikten av konkurrens). För de andra partierna är uppenbarligen inte bostadspolitiken tillräckligt viktig. Finns det inte ens en vision är det kanske inte så konstigt att vi inte ser någon praktisk handling.
För mig är det är tydligt att marknaden inte fixar bostadspolitiken på egen hand. Det krävs ett politiskt ansvarstagande för att se till att det finns bostäder som möter samhällets behov. För att möta behovet ser jag framförallt tre saker som behöver göras. För det första måste det bli mer lönsamt att bygga hyresrätter. Jag vill se ett Norrköping där alla boendeformer finns i alla delar av kommunen för att skapa möjligheter, möten och ett bättre samhällsklimat.
Dessvärre byggs det för lite hyresrätter idag för att det finns regler som helt enkelt gör det för dyrt och mer lönsamt att producera andra boendeformer. För det andra är det hög tid att ordentligt rusta upp och energieffektivisera miljonprogramsområdena. Här finns det fortfarande en del tomma lägenheter, men få som vill bo där.
Genom att göra dem mer attraktiva kan man möta viss del av efterfrågan på bostäder samtidigt som det kan vara ett sätt att bryta bostadssegregationen. Sist men inte minst måste det naturligtvis byggas fler bostäder! Takten måste öka rejält så det snart byggs 40 000 bostäder om året, varav en majoritet bör vara hyresrätter.
Det duger inte att rycka på axlarna åt de akuta bostadsproblemen som främst drabbar unga. Därför glädjer det mig att de rödgröna partierna har kommit överens om att satsa på alla tre punkter. Det är ett besked till unga vuxna om att deras behov tas på allvar.
En rörligare bostadsmarknad leder till en rörligare arbetsmarknad. Finns inte lättillgängliga bostäder tvingas många som annars varit beredda att flytta för att ta jobb att tacka nej. Det får naturligtvis stora konsekvenser, både för den enskilde individen och för samhällsekonomin. Nu är det dags för en regering som tar ansvar genom att investera i framtiden.