Varsel om uppsägningar kommer allt oftare på arbetsmarknaden.
Somliga jobb och företag hotas och pressas av dåliga konjunkturer. Andra har att tampas med förändrade strukturer. Inte så sällan beror den vikande efterfrågan på en kombination av dåliga tider just nu och av en allmänt nedåtgående trend för olika produkter och tjänster.
Ur ett rationellt helikopterperspektiv är det inga större problem med att jobb försvinner så länge det i andra änden skapas fler nya jobb. Historiskt sett har det varit på det viset. Ett stort antal yrken som finns nu; fanns inte för 15 år sedan. När man börjar få några år på nacken är det ibland svårt att förstå tidningarnas ledig-plats annonser. Vilket jag tolkar som ett gott tecken inför framtiden. Det kommer nya jobb. Att vi som funnits länge på arbetsmarknaden inte alltid begriper vad de nya jobbtitlarna betyder är ett mindre problem.
Ur ett mer individuellt och hudnära perspektiv är det självklart mer dramatiskt när jobb försvinner. Jag tänker t ex på rapporterna om definitiva industrinedläggningar i lilla Säffle och 200 personer som är varslade om uppsägning på en stor industri i lilla Lindesberg. Eller på alla medarbetare i papperstidningsbranschen som just nu får möta drastiska krav på omställningar, besparingar och förnyelse. Eller på de anställda i förskolan i Finspång som just fått veta att deras förvaltning ska spara femton miljoner kronor.
Alla dessa människor och fler därtill går nu och undrar över hur det ska gå med försörjningen framöver. Med villan. Med hela det sociala livet. Måste de flytta? Ett hyggligt stort antal av dem kommer att hitta bra utvägar ur problemen. Många blir inte uppsagda; varslet verkställs inte. Många är så pass gamla att det går att snickra till vettiga och värdiga vägar ut ur arbetslivet. Många kommer att fixa nya jobb på egen hand.
Men många kommer också att fastna i arbetslöshet. Och alltför få kommer att erbjudas relevanta och anpassade bristyrkesutbildningar som snabbt ökar deras chanser att komma ut i produktion igen.
Norrköpingsborna vet vad det handlar om. Tidigare strukturkriser och omvandlingar har lämnat efter sig en långtidsarbetslöshet i Sverigetopp. De dramatiska företagsnedläggningarna under de senaste decennierna har haft stor betydelse för Norrköpings utveckling till en modernare inflyttningsstad. Resurser, kapital och arbetskraft har frigjorts för nya satsningar i nya branscher och på nya samhällsområden. Priset som tusentals industriarbetare fått betala är emellertid alldeles för högt.
Upp- och nedgångar i ekonomin är ofrånkomliga. Att jobb försvinner är närmast en naturlag och utgör ett slags kvitton på samhällets dynamik. Institutionaliserad långtidsarbetslöshet är däremot kvitton på primitiv oförmåga att hjälpa människor att lyfta, ställa om och anpassa sig till de nya jobben.
Dagens varsel på arbetsmarknaden är oroväckande i sig. Det som dock gör mig riktigt orolig är tankar om att varslen är förebud om nya vågor av kommande långtidsarbetslöshet.