Vid borden i Skandiasalen i riksdagen satt kvinnor och män från några av världens alla fackföreningar, regeringar, partier, institut och företag. Här bl a fanns Sydafrikas finansminister, Polens förre premiärminister, presidentrådgivare från USA, bankdirektörer från Sverige och Angola, fackliga ledare från Sydkorea och Storbritannien, politiker från Tunisien och Tyskland och en ekonomiprofessor från Kurdistan. I går var alla inbjudna av socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven för att diskutera nya samverkansformer mellan företag, samhälle och löntagare på den globala arbetsmarknaden.
Jag var där.
Löfven berättade att han för några år sedan hamnat bredvid en tysk affärsman på flyget mellan Madrid och Stuttgart. Affärsmannen berättade att han i jakt på lägre produktionskostnader just hade flyttat sin industritillverkning ännu en gång. Den första flytten gick från Väst- och till Östeuropa. Så började även Östeuropa bli dyrt. Kosan ställdes nu ännu längre österut; in i Asien. Stefan Löfven berättade att han först kände hopplöshet inför tyskens redogörelse. Som fackföreningsledare är det onekligen en uppförsbacke om företagen flyttar sina jobb precis när löner och arbetsvillkor börjat bli hyggliga. Å andra sidan så går "det ju inte att flytta hur långt österut som helst, förr eller senare kommer företagen till den sista platsen", sa Löfven. Vilket är en mer hoppfull tanke.
Jaap Wienen är en ärrad och internationellt erfaren fackföreningsman. På några minuter gav han en ganska dyster sammanfattning av löntagarnas globala situation. Varje år är det runt 40 miljoner unga människor som får börja sina arbetsliv med arbetslöshet. Nästan hälften av världens alla löntagare arbetar i den ?informella sektorn? där det är lika stor brist på anställningstrygghet som vad det är på anständiga löner. Endast 7 procent av världens arbetande befolkning är medlemmar i och/eller kan företrädas av en fackförening. Och inkomstklyftorna växer som en följd såväl av arbetslöshet som av det faktum att merparten av de många nya jobb som skapas är av låglönekaraktär.
Achim Post är socialdemokrat från Tyskland. Han konstaterade att arbetslösheten är rekordlåg i Tyskland och att den offentliga ekonomin och fackföreningarna är stabila och starka. Men Tyskland är inget undantag i andra avseenden. ?Hälften av alla nya jobb som skapas är tillfälliga?, sa Achim Post. Och låglönemarknaderna dominerar stort.
Liam Byrne är arbetsmarknadspolitiker för Labour i Storbritannien. Han och presidentrådgivaren John Podesta från USA gav liknande bilder från sina hemländer. Ezat Sabir Esmaeel från Kurdistan i norra Irak avvek heller inte från mönstret. Ekonomin och befolkningen växer med rekordfart. Arbetslösheten sjunker. Men här som där är det tjänstesektorn i vid mening - främst handel - som står för ökningen. De jobben är inte flyttbara på samma sätt som tillverkningsindustrins arbetsplatser. Många tjänster konsumeras i samma stund som de produceras. Ska det bli något riktigt drag i tjänsteekonomin så behövs det alltfler konsumenter som har råd att efterfråga tjänster. Då behövs det hyggliga löner för allt fler.
"På så vis har företag, fackföreningar och regeringar starka gemensamma intressen", sa Stefan Löfven.
Så är det.