Sverigedemokraterna har under lång tid levt gott på rollen som politikens martyrer. De har i sina egna ögon motarbetats av ett förljuget etablissemang som vägrat diskutera invandringens problem, av media som behandlat dem som paria och av slagsmålsvänstern som gjort allt vad de kunnat för att störa och förstöra Sverigedemokraternas möten på gator och torg.
Nu vill partiledningen vända blad. På Landsdagarna i Göteborg i helgen förklarade partiledaren Jimmie Åkesson att martyrskapets era var slut. Från nu och framöver ska SD uppträda som de Makthavare som de anser sig vara.
Tanken är inte ologisk. Partiet har tagit sig in i riksdagen. Även om Åkesson och andra partiföreträdare kraftigt överdrev riksdagsgruppens framgångar under debutåret på Helgeandsholmen så är det utan tvekan så att SD som riksdagsparti i vart fall i teorin har makt att avgöra hur sådant som lagar och skatter som utformas i Sverige. Åkesson vill att SD ska växa. Betydligt fler människor dras till makt än till martyrer. Som sagt; inget helt ologiskt försök till omsvängning. Men visst är det vågat. SD: s roll som maktparti är ännu ytterst perifer. I paradfrågan invandringsmotstånd är det ett faktum att det ur SD: s perspektiv blivit klart sämre sedan partiet kom in i riksdagen. Arbetskraftsinvandringen växer och MP har gjort upp med regeringen om en mer liberal invandringspolitik i stort.