Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Lyft blicken och se din nästa

Foto: Ohlsson Jens

Norrköping2008-09-29 03:00
Laila Naraghi
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Blåsten slår i håret och sjalen fladdrar som ett segel. En frisk vind sveper med sig doften av hav och höst. I matbutiken hälsar jag som vanligt på Thomas och hans blå ögon glittrar som en lagun. Apelsinerna han plockar med speglar sig och ser ut som gömda guldmynt på havsbottnen. På vägen genom parken surrar telefonen till - en vän som skickar en bild på sonen Carl. Hemma väntar något jag längtat efter och så snart jag stängt dörren börjar det smattra mot rutan. Runt varje hörn väntar en överraskning och i varje människa en skatt. Åtminstone. Krönika
Några månader tidigare: musiken pulserar genom lokalen, och vi pulserar, dansar med den. Timmarna går och människor möts. Glädje fyller hela utrymmet till bredden. Utanför är sommarnatten ljum men svalkar skönt. Det är ljust och vi köper nattamat av greken på torget. På vägen hem träffar vi några tonårsbrudar. De har just i tid lyckats sticka från en skum äldre kille i en etta de var osmarta nog att följa med honom till. Vi sätter oss på trottoarkanten och pratar en lång stund om livet och sommarnätter. De är glada i sommaren men lite osäkra på livet. Sommarnatten blev för en stund en slags lektion i Sex och Samlevnad. Vi möts av lättnad när vi säger att sex inte ska vara förenat med varken stress eller tvång utan med både glädje och lust. Det verkar inte som om de visste det. Kanske inte så konstigt i dagens sexualiserade värld, men ack så fel! När de går hem för att sova får vi lyckliga kramar. Som Eeva Kilpi kanske skulle ha sagt: ja det finns skönhet, det finns kärlek, det finns glädje. Alla ni som lider av världens elände, försvara dem! För några veckor sedan: det är onsdag förmiddag och kring bordet sitter kunniga och erfarna partikamrater. Tidigare ministrar, riksdagsledamöter, en EU-kommissionär, en europaparlamentariker. Bland andra. Kloka människor som kan mycket, har varit med om mycket, och som jag lär mig mycket av varje gång vi träffas i Socialdemokraternas internationella rådslagsgrupp. Vi diskuterar utrikespolitik. Jag får ordet för att förmedla mina åsikter och sådant som sagts till mig på alla de möten jag varit på för att tala, lyssna och diskutera. Och också det som har framkommit i mängder av samtal med olika organisationer som inte räknas till arbetarrörelsen, men som vi alltjämt står sida vid sida med i arbetet för en rättvis värld. Varje dag tänker jag på vad jag lärde mig när jag var yngre om politik: världen måste förändras, och det går att påverka. På en massa olika sätt. På jobbet, på gatan, på dansgolvet, i partipolitiken, i våra relationer. Det bygger alltid på att vi vill och vågar. Och orkar, det finns ju så mycket som distraherar. Fast egentligen handlar det bara om att lyfta blicken från spegeln för att se sin nästa. Men ibland är det svåraste det absolut viktigaste.