På regeringens hemsida (www.regeringen.se) kan man läsa om läget för de mänskliga rättigheterna i ett land, där sådana rättigheter i stort sett inte existerar. I botten av systemet finns hårt exploaterade utländska gästarbetare och kvinnor, som varken har politiska eller juridiska rättigheter. Kvinnorna i landet måste ha en (manlig) förmyndare, som bestämmer om de får ta ett arbete, resa utomlands, studera eller gifta sig. Politiska partier och fackföreningar är förbjudna, och yttrandefriheten är rigoröst kringskuren. I de religiösa domstolarnas straffarsenal ingår stympningar, stening och offentliga halshuggningar.
Landet som beskrivs i UD-rapporten heter Saudiarabien och har 28 miljoner invånare, inklusive de utländska arbetarna. Landets sunnimuslimska kungahus är fixerat vid sin inre och yttre säkerhet, och besatt av att hävda sin regionala stormaktsställning, mot framförallt ärkefienden Iran. Vid behov hjälper man andra sunnitiska envåldshärskare i regionen att slå ner folkliga uppror, som t ex i Bahrain. Saudiarabien är ett politiskt skakigt land, med en lång tradition av palatskupper och attentat.
Världen enligt Torsten
Förklaringen till att Sverige ändå exporterar vapen till detta land är sorgligt nog det "Samförståndsavtal med Saudiarabien om militärt samarbete" (SÖ 2005:59), som ingicks mellan den socialdemokratiska regeringen och Saudiarabiens kungahus 2005. I avtalet från 2005 sägs bland annat att "Vardera parten skall främja att industrin i dess land utformar gemensamma projekt för sammansättning och produktion av militär utrustning i den andra partens land".
Detta för socialdemokratin vanärande avtal med en av världens värsta diktaturer, försvaras av socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin med sysselsättningspolitiska argument, som - om de överhuvudtaget vore relevanta i sammanhanget - inte håller. Svensk vapenindustri klarade sig till för ett par år sedan utan exporten till Saudiarabien, och den varken står eller faller med denna.
Kan den svenska vapenindustrin trots statliga subventioner inte konkurrera på världsmarknaden, bör den avvecklas. Sverige har under årens lopp lagt ner hela industrigrenar med tiotusentals anställda, utan att landet gått under. Det finns ingen anledning att ge försvarsindustrin frisedel. Sverige är varken neutralt eller ens alliansfritt längre, och vapen finns att köpa över allt. Inga vitala säkerhetspolitiska intressen står på spel, och har inte gjort det på många år.
Hela vapenexportbyken måste tvättas.
Det gäller även socialdemokraternas inblandning. Sedan måste Stefan Löfven ta sig en ordentlig funderare på sin nya roll. Som partiordförande måste han ta vidare hänsyn än att några metallarbetarjobb kortsiktigt kan hotas här eller där. Urban Ahlin bör bytas ut mot någon lämpligare.