Olle Johansson är kommunalråd med ansvar för skolan i Norrköping. Lars Stjernkvist är kommunalråd och ansvarig för det mesta i Norrköping. Båda är socialdemokrater. Båda två har dessutom förtjänsten att gärna resonera om politiska frågor ur självständiga, praktiska och mänskliga perspektiv.
Under helgen har både Johansson och Stjernkvist publicerat inlägg på politikerbloggen nt.se. Olle Johansson skriver om hur skolan ska bli mer likvärdig i Norrköping.
Lars Stjernkvist har varit på Timmermannens äldreboende - som politikerna nyligen har beslutat ska läggas ner - och nickat jakande åt Britt; en av de äldre som bor på Timmermannen: "Hon avslutade med att se mig djupt i ögonen och med en vädjan; jag vill inte flytta till något sämre. Nej, det var ingen vädjan. Det var ett krav. Ett fullt begripligt krav. Jag nickade, och kände i hela kroppen hur förpliktigande nicken var."
Stjernkvist har således lovat Britt att hon, när Timmermannen steg för steg ska tömmas, inte ska flytta till ett sämre alternativ. Det speciella med det löftet är att det näppeligen inte kan vara någon annan än Britt som avgör vad som är sämre och bättre. Hennes upplevelse av kvaliteten på Timmermannen kommer att jämföras med hennes upplevelse av alternativets kvalitet. Stjernkvists del av löftet är att se till att Britt får erbjudande om ett boende som enligt kommunens riktlinjer är bra. Det ankommer på Britt att avgöra om det är bra för henne.
Olle Johansson tar i sitt blogginlägg avstamp i att det nu har gått 50 år sedan riksdagen beslutade om att införa en sammanhållen 9 - årig grundskola. Enligt Johansson hade Sverige på den tiden ett av världens "bästa och modernaste skolsystem". Olle Johansson skriver "Dom kunskapsresultat som levererades låg bland dom bästa." Han sätter denna dåtid i kontrast mot vår nutid där vi översvämmas av larmrapporter om sjunkande skolresultat och stigande skillnader mellan olika skolors resultat. Som Johansson ser på världen så är denna utveckling till stor del orsakad av valfrihet och av överetablering av friskolor.
Han skriver: "På individnivå så är valfrihet en kvalité. Att välja bort en dålig inlärningssituation mot en bra." Olle Johansson anser dock att de allra flesta valen som görs mellan skolor inte styrs av kvalitetskriterier utan beror på andra parametrar. Han ställer sig frågan: "Ska våra elever behöva definieras som kunder och finnas på en marknad eller ska vi ha en likvärdig skola för alla våra elever?" Här är det uppenbart frågan om antingen eller; så tolkar jag Olle Johansson.
Han har självfallet poänger. Den tidigare tämligen fria etableringsrätten var inte helt lyckad. I dag är det kraftigt åtstramat. Som jag noterade på ledarsidan förra veckan så säger staten numera till och med nej till Finspångs kommun när de vill starta ett vård- och omsorgsprogram på sin delägda gymnasieskola CNG.
Enligt staten hotas bl a Norrköpings vård- och omsorgsprogram av en nyetablering i Finspång. Frågan är emellertid vad som är hönan och ägget här? Tänk om det nya programmet i Finspång hade visat sig vara väldigt mycket bättre och populärare än det gamla i Norrköping? Det är riskabelt att betrakta "likvärdig skola" som om det vore synonymt med begränsad valfrihet och färre alternativ.
Det som kanske fungerade på 1960-talet fungerar inte självklart på samma sätt i dag.
Och om Britt på Timmermannen varit en skolelev; hur hade Stjernkvists löfte till henne då sett ut?