AMF är ett försäkringsbolag som förvaltar Arbetsmarknadsförsäkringar. Bolaget samägs av Svenskt Näringsliv och LO. För ett par år sedan fick vd Christer Elmehagen gå från bolaget med buller och bång.
I går var det dags för styrelseordföranden Bertil Villard att göra en liknande sorti från AMF. Såväl Elmehagen och Villard fick gå sedan deras privatekonomiska handel och vandel orsakat massmediala stormar.
Ledare
Christer Elmehagen var mycket nära att dra med sig LO: s ordförande Wanja Lundby-Wedin i fallet. Hon utsattes för en enorm press sedan det avslöjats att styrelsen för bolaget - där Lundby-Wedin var ledamot - godkänt ytterst generösa pensionsvillkor för vd Elmehagen.
En utdragen och för LO självplågande process där styrelseledamoten Wanja Lundby-Wedin förnekade all kännedom om styrelsens beslut, ändade i att hon lämnade styrelsen som en skadskjuten och vingklippt ledare.
Bertil Villard rekryterades till ordförandeposten ungefär samtidigt som Elmehagen tog sin hatt och gick från AMF. Enligt uppgifter från både Svenskt Näringsliv och LO intervjuades Villard mycket noga innan han tillträdde. Eventuella lik i lasten och skelett i garderoben skulle fram i ljuset.
Häromdagen blev det känt att Bertil Villard ägnat sig åt avancerad skatteplanering i syfte att minimera beskattningen på privata inkomster. Återigen hävdar LO - denna gång i avtalssekreterare Per Bardhs person - att man inte hade en aning om vad som förevarit. Bertil Villard påstår å sin sida att han noga informerat om sin skatteplanering för ägarna. Svenskt Näringsliv tycks ha samma uppfattning som Villard.
En gång är kanske ingen gång. Två gånger "vi hade ingen aning" tär däremot hårt på trovärdigheten.
6 april 2009 kommenterade jag den då rådande AMF-skandalen: "Wanja är en bra LO-ordförande men helt fel som styrelseledamot i hundramiljardersföretag i försäkringsbranschen". Samma omdöme gäller fortfarande. Vad tusan har Per Bardh i AMF: s styrelse att göra?
I efterbörden av Wanja Lundby-Wedins avgång ur styrelsen diskuterades självrannsakande om hennes mångsyssleri. Traditionen tycks ha bjudit att LO-ordföranden inte ska ha en uppseendeväckande grundlön från LO. Samma tradition har samtidigt styrt att LO: s ledare ska sitta i bra arvoderade styrelser för att öka på sina inkomster.
För Wanja Lundby-Wedins del innebar det ett evigt rännande mellan styrelsemöten i små och stora företag och verksamheter. Hon hann inte med att sätta sig in i alla uppdrag, medgav hon självkritiskt när stormen lagt sig i Elmehagenskandalen. Ett bolag som AMF kan inte ha styrelseledamöter vars viktigaste funktion är att representera olika intressen. De båda ägarna ska i stället se till att deras intressen representeras av styrelseproffs.
Jag var övertygad om att LO lärt läxan i och med Wanja Lundby-Wedins dramatiska avgång för två år sedan. Men icke sa Nicke. Nu sitter avtalssekreterare Per Bardh - som dessutom är en stark kandidat till LO: s ordförandepost nästa år - i AMF: s styrelse i stället.
Jag och alla andra utomstående har ingen kunskap om hur många aningar Wanja Lundby-Wedin och Per Bardh har haft om pensioner och skatteplaneringar.
Den exakta sanningshalten i de beskyllningar som nu rusar genom nät och tryckpressar är emellertid inte så intressant. Styrelseledamöternas uppdrag är nämligen att ha kunskap om vad som händer i bolaget. Om det till exempel är viktigt för LO som ägare att styrelseordföranden är en plikttrogen skattebetalare så får de ju se till att den ordförande som utses är just en sådan person.
Att "inte ha haft en aning" är ingen ursäkt i detta sammanhang. Det duger inte ens som förklaring. Det är bara dumt.