För många inom vänstern har frågorna om det som kallas privatisering av offentlig verksamhet varit en svår fråga. Nu ska sägas att det nästan undantagslöst handlar om offentligt finansierad verksamhet. Det är skolor som betalas med skattepengar, liksom vårdcentraler, äldreomsorg och så vidare.
Ledare
Argumenten för och emot grundar sig oftast på ideologiska utgångspunkter, mera sällan på praktiska överväganden. Det har tagit cirka 20 år för det ideologiska motståndet att börja lägga sig, i varje fall när de gäller skolorna. En mera seriös diskussion har kommit igång som väger för- och nackdelar. Men fortfarande förutsätts det offentliga, läs kommunerna, vara städgumma. Förra veckan meddelade en av de privat drivna gymnasieskolorna i Norrköping att de ställer in delar av verksamheten. Ett 30-tal elever får kommunen ställa upp och hjälpa vidare till andra skolor.
Norrköpings kommun ska alltså i det här fallet hålla en beredskap, likt ett försäkringsbolag, för att "rädda" elever som plötsligt ställs utan skola. Det finns väl ingen som tror att detta kan göras utan att det kostar pengar? Kan kanske vara bra att komma ihåg när företrädare för friskolorna klagar på att de får för lite pengar från kommunen.
Inom sjukvården verkar dock den ideologiska övertygelsen om den privata vårdens förtjänster vara cementerad. Landstingets politiska ledning i form av Marie Morell (M) och Lasse Pettersson, Vrinnevilistan, har gillrat en fälla för de offentligt drivna vårdcentralerna i Norrköping. I våras beslöts att två av fem vårdcentraler skulle läggas ner. Under försommaren skulle alla vi som hörde till någon av de två, Väven och Kungsgatan, överföras till de återstående tre. Det handlar alltså om tusentals norrköpingsbor som skulle, passivt eller aktivt, välja nya vårdcentraler.
Tre månader senare har naturligtvis inte den omfattande förändringen hunnit sätta sig. Förra veckan återkom firma Morell-Pettersson och berättar att nu måste det bli ytterligare nedskärningar. Det fattas 14 miljoner kronor, vilket väl motsvarar lönekostnaderna för ett 30-tal personer. Man kan ju fundera över vilken arbetsgivare, förutom landstinget, som kan genomföra en så omfattande organisationsförändring utan att räkna med en rimlig omställningskostnad?
n n Men nu låter alltså Morell och Pettersson den ideologiska fällan slå igen. De tvår sina händer och säger "härtill är vi nöd och tvungna", konkurrenslagstiftningen tvingar oss att skära ner. Vi kan inte ge några pengar till vår egen verksamhet, för då måste de privat drivna vårdcentralerna också få pengar. Men den inställningen lär det inte finnas någon landstingsdriven vårdcentral alls i Norrköping om något år.
Igår reagerade dock den socialdemokratiska oppositionen genom att uttala; "Vi kan inte möta en utveckling mot ett privat monopol på vårdcentraler i centrala Norrköping med handlingsförlamning. Vi menar att det krävs en mer självständig och flexibel organisation, med möjlighet till långsiktigt ekonomiskt tänkande för att klara av att möta konkurrensen. Den måste också kunna erbjuda en patientmottagning i centrala Norrköping."
n n Tydligen gäller konkurrenslagstiftningen bara för borgerliga politiker!