Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
EG-domstolens besked om Byggnads stridsåtgärder i Vaxholm i det s k Lavalfallet var en besvikelse för alla oss som står för den svenska modellen, dvs att avtalsparterna själva beslutar om löne- och anställningsvillkor. Det positiva var att EG-domstolen slog fast rätten att vidta fackliga stridsåtgärder och att skyddet för detta legitima intresse motiverar inskränkningar i företagens fria rörlighet för tjänster. Ett sådant intresse kan vara att skydda arbetstagarna mot "social dumping". Dock - stridsåtgärderna måste vara proportionella i förhållande till vad striden gäller. Man får inte skjuta mygg med kanon, så att säga. Observera dock att domstolens krav bara gäller gränsöverskridande fall när företag kommer hit för att tillfälligt utföra tjänster. Det är något helt annat än den allmänna proportionalitetsprincip som Svenskt Näringsliv vill ha. LO och Byggnads kräver nu ändringar av Lex Britannia, dvs den rätt vi har enligt MBL att vidta stridsåtgärder för att få utländska företag i Sverige, som har utländskt avtal, att sluta svenskt kollektivavtal, och av utstationeringslagen, så att det blir möjligt att kräva att anställda i utländska företag i Sverige ska ha samma villkor som svenska anställda. Allt detta är möjligt att ordna med ändringar av svensk lag utan att för den skull offra fackets rättigheter eller kravet på att utländska företag ska följa svenska avtal. Alternativet att gå ur EU, som bl a (v):s Lars Ohly har lanserat, är i sammanhanget meningslöst. Det löser inte problemet. Utstationeringsdirektivet gäller hela den inre marknaden. Domen får därmed samma konsekvenser för alla länder som deltar i den, även t ex EES-länder som Norge. För att kunna strunta i domstolens besked måste vi alltså bryta mera totalt med EU än Norge, och försätta alla svenska företag i strykklass jämfört med EU:s. Vilka konsekvenser skulle det få för svenska löntagare? När det gäller förslaget till nytt fördrag vore det också ologiskt att säga nej av det här skälet. Problemet har ju uppstått med det fördrag vi får fortsätta leva med om vi säger nej till det nya. Snarare är detta ytterligare ett skäl att säga ja till det nya, eftersom det stärker fackets rättigheter. Det återstår dock att fullt ut analysera om det nya fördraget råder bot på de problem som vi diskuterar här. Det intressanta nu är att nästan alla problemen går att åtgärda nationellt. I Danmark finns t ex lagstiftning som gör att man undviker dessa problem. Facket och socialdemokratin måste nu kräva att regeringen, som påstår sig värna om den svenska modellen, vidtar åtgärder som skyddar modellen genom lagändringar som "reparerar skadan". Det förtjänar också att observeras att domen skapar problem inte bara för facket, utan även för seriösa svenska företag som får kämpa med utländska konkurrenter som kommer att kunna betala lägre löner och sämre villkor om vi inte gör något.
