Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Låt Irlands nej visa vägen

Norrköping2008-06-25 03:00
Torsten Nilsson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Irländarna sade alltså ett knappt men tydligt nej till Lissabonfördraget, som skulle ersätta den EU-konstitution som fransmän och nederländare tackade nej till. Många kommentatorer ojar sig över att irländarna som fått så mycket hjälp av EU sätter krokben för ett fördrag som "alla andra vill ha". En del menar att det absurt att en procent av Europas befolkning ska kunna stoppa en effektivisering av EU:s beslutsformer som underförstått 99 procent gillar. Nu är det ju inte så. 99 procent av européerna får inte vara med och bestämma, annat än indirekt i allmänna val där EU nästan aldrig är på tapeten. Att bara irländarna röstade nej, beror på att bara de kunde rösta nej. Resultatet hade troligen blivit ungefär detsamma i andra EU-länder om de fått rösta, dvs ett knappt utslag i ena eller andra riktningen. Så även i Sverige. Men när Göran Persson fått stryk i folkomröstningen om euron, där han själv länge inte visste på vilket ben han skulle stå, bestämde han att EU inte var något för vanligt folk att besluta om. Den borgerliga regeringen vill heller inte ha någon folkomröstning. Det gjorde etablissemanget i Irland också. Partierna, näringslivet, bondeorganisationerna, facket, medierna - alla ville de med några få undantag säga ja till Lissabonfördraget trots att det minskar små länders inflytande och flyttar beslutanderätten i en rad frågor till Bryssel. Men en majoritet av irländarna sade alltså nej, precis som svenskarna mycket väl hade kunnat göra det om de fått chansen. Det här visar på ett gigantiskt demokratiskt underskott - mellan de styrande och väljarna i EU:s medlemsländer och mellan EU och folken i Europa. Det är ett större problem än att Lissabonfördraget bromsas upp tillfälligt. EU-maskineriet mal säkert vidare. Inte heller kan man beklaga att EU inte får någon "president" eller "utrikesminister" på ett tag, när man ser vilka som kandiderar till posterna ifråga. Vem vill ha en Tony Blair eller en Anders Fogh-Rasmussen som ständig företrädare för EU? Eller en Carl Bildt som utrikespolitisk talesman? Det finns också ett socialt underskott. EU är inte i sig fackföreningsfientligt, och Lissabonfördraget skulle till och med ha stärkt de fackliga rättigheterna på en del punkter. Men EU-byråkratin och inte minst EG-domstolen sätter nästan alltid den fria rörligheten före kapital och arbetskraft före sociala hänsyn. Sedan finns det förstås specifika irländska skäl. Irländarna har lång erfarenhet av att hunsas av främmande herrar; Irland blev helt självständigt först 1949. Irland har gått från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av Europas mest välmående, och irländarna vill inte att någon vrider klockan tillbaka. Det är förståeligt och inget vi ska klandra dem för. I stället bör Europas ledare lära och dra slutsatser av den enda folkliga opinionsyttring de tillåtit i frågan.
Läs mer om
Norrköping