Anne Asp är polischef i Norrköping. Jag är tidningschef i samma stad. Satt jag i hennes sits - missnöjda och frustrerade medarbetare som uttalar sig anonymt i flera artiklar i tidningen - så skulle jag uppleva att jag hade allvarliga problem att ta itu med. Men så tycks inte Anne Asp se på saken.
Vilket i mina ögon är det allra märkligaste med de artiklar om Norrköpingspolisen som Folkbladet publicerat under den senaste tiden.
I en serie reportage och intervjuer med poliser i yttre tjänst och i chefspositioner har Folkbladets medarbetare Malin Perk visat på konflikter och strider inom myndigheten i Norrköping. Problemen har ett stort allmänintresse.
Polisen är en central samhällsaktör som ansvarar för stats- och samhällsskyddet. Polisen har det som brukar kallas för "våldsmonopolet"; i fredstid är det bara poliser som har laglig rätt att anhålla människor och som har rätten att skjuta för att döda för att skydda och värna.
Allmänheten hyser ett stort förtroende för Polisen. Människors förväntningar på polisen är också (orimligt) stora. De flesta människor har egna och bestämda uppfattningar om vad polisen ska göra om dagarna. Vilket inte minst märks i kommentarsfälten till Malin Perks artiklar på folkbladet.se.
En grov sammanfattning av kommentarerna är att polisen borde ägna sig åt att ta fast "buset" så att "vi slipper trakasseras på vägarna och kan sköta våra hederliga jobb", som signaturen "rolle a" uttryckte saken i går.
Malin Perks artiklar visar att det finns motsvarande åsiktsskillnader inom Polisen.
De kritiska och anonyma poliser som Perk talat med är framförallt missnöjda med att deras arbetsuppgifter till stor del styrs av ambitionen att tillfredsställa ledningens behov av rapporterbar statistik.
Det mest uppseendeväckande är att poliserna hävdar att deras löneutveckling beror på antalet utfärdade ordningsböter och genomförda utandningsprov. Vilket i sin tur helt avfärdas av Anne Asp.
I Folkbladet 10 maj säger Asp att "lönesättningen har tydliga kriterier som man går efter. Vi ser alltid till helheten".
Anne Asp borde lägga korten på bordet. Visa upp "helheten" och de "tydliga kriterierna" för den allmänhet som hon och hennes kollegor har att tjäna. Lönesättning av poliser är nämligen ingen privatsak.
Alla lever vi i symbios med våra inkomster och med våra chefers nyckeltal. Det som mäts och belönas blir ofta gjort. Medan annat kanske får stå tillbaka. "Helheten" i Norrköpingspolisernas lönesättning är därför av allmänt intresse.
Polisen är ett svårskött pastorat. Politiken har bidragit till svårigheterna genom att lägga ett berg av mer eller mindre opinionskänsliga "prioriteringar" på polisens axlar. När allt blir prioriterat blir inget prioriterat. Kraven på poliser i yttre tjänst att leverera in ett antal ordningsböter och "fylleblås" per månad kan vara ett sätt att bringa en viss ordning i grundverksamheten.
Men som sagt. De anonyma uppgifterna om att inleveransen av dessa uppgifter är lönestyrande är allvarliga. Allmänhetens förtroende kan skadas. Anne Asp borde inse allvaret och lägga lönekorten på bordet.