Kvartetten som tändes
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De kompletterar varandra väl. Vänsterns Lars Ohly är Arbetaren och en boren Torgmötestalare. Effektivt, rappt och med humor hamrade han in allmänna budskap om solidaritet, en ljusnande framtid och om rättvisa. Han kanade för den sakens skull inte ner i det retoriska vänsterdiket; en socialdemokrat av min typ stöttes inte bort. Maria Wetterstrand (MP) är Akademikern och en vass Seminarietalare. Utan övertoner analyserade hon skatter och klimat. Regeringens politik pressar fram skattehöjningar i kommunerna, sa Wetterstrand. Kommunalskatter är platta och drabbar låginkomsttagare hårdast. De rödgröna partierna står för en annan och mer rättvis skattepolitik, sa Wetterstrand. Mona Sahlin (S) är den erfarna Rikspolitikern och en helgjuten Samtalsledare. Hon pratar med - inte talar till - människor. Hon lyfte in demonstranterna i Teheran i samtalet, knöt banden bakåt till offren för militärkuppen i Chile och krävde att Bildt skulle öppna den svenska ambassaden i Teheran för förföljda iranier. Miljöpartiets Peter Eriksson är Glesbygdspolitikern och en klockren Alternativmötesstalare. Ivrigt, konkret och lite ostrukturerat talade han om jobb, investeringar och om miljö. Vi måste göra det vi ska för "ungarnas skull", sa Eriksson. Har inte ungarna det bra så blir inte framtiden bra. n n Tillsammans bildar de fyra en hygglig och angenämt bred helhet. De rödgröna har ett starkt samhällstänk. Det känns som en bra början. En ny och spännande kvartett är på väg att tändas i svensk politik.