Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Kul att vara svensk

Fotbolls-EM går på högvarv. Matcher, statistik och folkfest. Eller folkbesvikelse som i lördags. Men trots förlusten mot Spanien känns det roligt att vara svensk! Den känslan infinner sig ofta, inte minst under idrottsmästerskap.

Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX

Norrköping2008-06-16 03:00
Laila Naraghi
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag minns Sveriges segerskräll mot Bulgarien i fotbolls-EM 2004. 5-0. Då kablades bilden ut av en ung svensk supporter som med gråten i halsen hest sa "Jag älskar Sverige". Detta samtidigt som han tryckte sin blågula landslagströja mot bröstet. Han var inte ensam med att ha skrikit sig hes den kvällen. Vi var många som hade tjutit av glädje. Och framför allt var vi många som älskade Ibrahimovic, Larsson och Ljungberg. De tre musketörerna som spelar fantastiskt och som symboliserar det nya Sverige. Vi som bor i det nya Sverige är inte längre bara vita i hyn, heter ett sonnamn och gillar fläskfilé. Inte för att det är något dåligt med det utan för att Sverige har berikats med mångfald. I det nya Sverige finns många med namn som liknar Zlatans, tusentals med Henke Larssons hudfärg och mängder med Fredrik Ljungbergs traditionellt svenska bakgrund. De tre fotbollsmusketörer symboliserar vårt nya mångkulturella Sverige där alla ska få plats. Trots sina tre olika bakgrunder är de alla tre lika svenska. Men trots att mångkulturen berikar vårt land existerar fortfarande rasister. Några dagar innan förra Europaparlamentsvalet träffade jag en av dem. Det var en dam som sa att hon inte tänkte rösta och att det var bra att hennes röstskolk gynnade Sverigedemokrater och andra rasister. Eftersom jag trodde mig ha hört fel frågade jag vad hon sagt. Hon upprepade det argt och sedan gormade hon att oavsett vad hon tyckte hade jag inte med det att göra. Hon var illröd i ansiktet. När jag lugnt sa att jag visst tyckte att jag hade med det att göra, eftersom rasisterna vill slänga ut sådana som mig ur Sverige, blev hon knäpptyst. Den röda färgen intensifierades. När jag gick därifrån kände jag mig kränkt. Jag hade stått framför en av dem som gillar sådana som hatar mig. Sådana som hatar mig trots att jag är svensk, bara för att jag har invandrarbakgrund. Hon hade sagt det rakt ut: hon tyckte att rasisterna var bra. Men mest av allt tyckte jag synd om henne eftersom hon måste vara så fylld av hat och rädsla. Och eftersom hon går miste om mångkulturen som är så fantastisk. Om den svenska mångfalden inte fanns skulle vi aldrig få äta vare sig kåldolmar eller kinamat, höra hiphop eller Beethoven. Och vi skulle inte få se Zlatan eller Henke spela i vårt fotbollslandslag. Blotta tanken skrämmer mig. Det känns kul att vara svensk. Jag känner precis som den hesa supportern på TV: "Jag älskar Sverige". Det nya Sverige med alla sina uttryck. Ett Sverige där både Zlatan, Henke och Ljungberg får plats. Det hejar jag på.