Efter en hätsk debatt och en storm av kritik togs nyligen beslutet att tilldela högskolan i Ariel, den största judiska bosättningen på Västbanken, full status som universitet - det första i sitt slag på ockuperad mark. Israels Högskoleråd har motsatt sig beslutet, men står i praktiken maktlöst då dess befogenheter slutar vid den så kallade Gröna linjen (vapenstilleståndslinjen mellan Israel och Jordanien från 1949). Händelsen har lett till starka protester inom det israeliska samhället.
Redan tidigare i år undertecknade 1 000 högre akademiker ett brev i protest mot planerna, som nu satts i verket trots att Israels åtta sedan tidigare existerande universitet går på knäna ekonomiskt. En av dem som protesterade var chefen för det ansedda Weizmanninstitutet i Rehovot, som förklarade att han skulle bojkotta universitetet i Ariel om planerna gick igenom. Ledaren för vänsterpartiet Meretz, Zahava Galon, påpekade - med rätta - att beslutet kan ses som ännu ett tecken på regeringens "krypande annektering" av den ockuperade Västbanken, som riskerar ge legitimitet åt de globala rörelser som uppmanar till bojkott av Israel.
En av dessa är BDS-rörelsen (Boycott, Divestment and Sanctions - Bojkott, Desinvestering och Sanktioner). Kritikerna - till vilka man föga förvånande kan räkna den nuvarande israeliska regeringen - har försökt framställa rörelsen som inte endast antiockupation, utan även antiisraelisk. Och de kan sägas ha en poäng. BDS uppmanar till bojkott av hela Israel, en stat vars rätt att existera man underförstått underkänner. Officiellt tar man ingen ställning i frågan om en pragmatisk tvåstatslösning, men ledande personer inom rörelsen har öppet propagerat emot en sådan.
Udden riktas mot hela det israeliska samhället, som regelbundet jämförs med den sydafrikanska apartheidstaten. Budskapet förmedlas att precis som den sistnämnda nedmonterades, så måste också den israeliska staten avvecklas. Paradoxalt nog spelar den israeliska bosättningspolitiken dessa krafter rätt i händerna med sin ökade utvidgning. Som den amerikanske statsvetaren Peter Beinart påpekat, marknadsför den israeliska regeringen och BDS-rörelsen två radikalt olika enstatsvisioner, samtidigt som de tillsammans effektivt tar död på tvåstatslösningen.
Från andra håll höjs dock mer resonabla krav på bojkott, inte minst i Europa. Enligt fördragen med EU är det förbjudet för medlemsstater att bojkotta israeliska varor, men Västbanken är uttryckligen undantagen. En riktad bojkott av ekonomin på Västbanken sänder den tydliga och viktiga signalen att man motsätter sig det dagliga förtrycket av den ockuperade palestinska befolkningen, men att man inte ifrågasätter den israeliska befolkningens rätt till självbestämmande.
Det finns idag två Israel; en långt ifrån perfekt, men ändå genuin, demokrati väster om Gröna linjen, och en etnokrati öster om den. Vissa "pro-israeler" försöker legitimera den andra med den första, medan vissa "pro-palestinier" använder den andra för att delegitimera den första. Israeliska politiker har ofta talat om hur ockupationen är "tillfällig", och att den endast upprätthålls för att palestinierna inte vill ha en tvåstatslösning. Och det finns det många palestinier som inte vill. Ockupationen har dock pågått i två tredjedelar av den israeliska statens historia, och det bästa sättet att se till att oresonliga krafter vinner är att fortsätta lägga beslag på det land som bör bli en palestinsk stat vid sidan av Israel.
En konsekvent och riktad bojkott av ekonomin på Västbanken som undviker att stödja extrema röster är både legitim och önskvärd. Redan idag upprätthåller många israeler en sådan bojkott i den mån de kan, och den Palestinska Myndigheten (PA) förespråkar själv endast en bojkott av bosättarvaror. De som säger sig värna palestiniernas rättigheter gör bäst i att ansluta sig till dessa, i ett försök att göra ockupationen dyr för den israeliska regering som visar liten om ens någon vilja till förhandlingar. En dyr ockupation är svårare att upprätthålla, och ett slut på densamma vore bra för alla parter. Främst, såklart, för palestinier och israeler.