Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Konflikträd(s)la

En konflikt är på väg upp till ytan hos de östgötska socialdemokraterna. Det är bra. Jag är övertygad om att alla som är eller som har varit aktiva i styrelser för lite större föreningar, partier eller bolag kan känna igen sig i mycket av det som Louise Malmström (S) skrev i brevet till sina kollegor i länets partistyrelse.

Foto: Kjellberg Anita

Norrköping2009-09-23 03:00
Widar Andersson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Känslan av att besluten fattas någon annanstans, besvikelsen över att inte tas på allvar, självkritiken för att man inte vågade säga det man bestämt sig för att säga och irritationen över att vissa framhäver sig själva; ibland på andras bekostnad. Problemet kan sammanfattas med det enkla ordet Konflikträdsla. I politiska partier finns ett starkt tryck att komma överens, att uppträda enat. Konflikter undertrycks genom abstrakta skrivningar och övergripande målformuleringar som få begriper och som ännu färre tar på riktigt allvar.Det behövs ingen Caligula för att undertrycka konflikterna. De flesta av oss styrs av vår konflikträdsla och anpassar oss till de "rådande strukturerna". Sorgligt men sant. Louise Malmström valdes till vice ordförande för S i Östergötland för ett par år sedan. Samarbetet mellan henne och ordföranden Johan Andersson tycks ha fungerat mycket dåligt. Malmström har upplevt sig bli osynliggjord och sidsteppad. Så vitt jag förstår har den växande konflikten aldrig diskuterats på allvar i Distriktsstyrelsen. Konflikträdslan har styrt. Till slut skrev Louise Malmström ett långt brev där hon i smått och stort utvecklade sin kritik mot Johan Andersson och där hon samtidigt meddelade sin avgång som vice ordförande. Jag skulle nog inte ha skrivit ett sådant brev; i vart fall inte med så många mottagare. Nu har pressen tagit över konflikthanteringen. Den självklara platsen för denna konflikt är partiets styrelsemöten och kongresser. Men i dag sitter säkert många styrelseledamöter och aktiva medlemmar i Norrköping, Motala, Valdemarsvik, Söderköping och Finspång och undrar vad som händer. De som har det yttersta ansvaret för partiet och partiets konflikter är inte med i debatten. Min synpunkt på brevet är dock bara en randanmärkning. Louise Malmström har lyft upp en viktig konflikt till ytan. En rörelse som vill vara vital och befolkas av aktiva medlemmar måste våga vända på de heta stenarna. Visst finns det inslag i konflikten som har samband med att partiet om ett par månader ska besluta om riksdagslistan. Och nog anar jag den eviga (?) misstänksamheten mot Linköping i delar av Norrköpingsbons Louise Malmströms brev. Men med detta är det som det är. Det centrala är att S på allvar inser att det är dags att göra upp med strukturer där distriktsstyrelseledamöter och medlemmar förväntas säga ja och amen till sådant som andra redan bestämt. Konflikträdsla vik hädan.
Läs mer om
Norrköping