Igår meddelade Dansk Folkepartis ledare Pia Kjaersgaard att hon inte ställer upp för omval. Hon lämnar efter sig ett svart arv av muslimhat och ett förändrat Danmark.
Familjen Le Pen, Carl I Hagen och Siv Jensen. Pim Fortuyn. Många europeiska politiker har känt sig kallade att locka till sig röster med varningar först om "massinvandring" och sedan om "islamisering". Innan ungerska Jobbiks intåg i politiken hade ingen varit lika framgångsrik som Pia Kjaersgaard, vars Dansk Folkeparti dikterade flykting- och integrationspolitiken i Danmark mellan 2001 och 2011 i utbyte mot stöd till de borgerliga minoritetsregeringarna.
Kjaersgaards politiska liv började i Fremskridtspartiet, mångmiljonären Mogens Glistrups populistiska och nyliberala föregångare till svenska Ny Demokrati. Cirkusen i partiet blev dock för mycket för den disciplinälskande Pia Kjaersgaard och när Glistrup satt i fängelse för skattebrott tog hon över partiet.
När inte ens hennes järnnypor lyckades återställa ordningen - hon har i efterhand beskrivit den sista partikongressen som "surrealistisk teater i världsklass" - öppnade hon helt enkelt eget.
Få kunde 1995 ana att Dansk Folkeparti som inget annat parti skulle rita om den politiska kartan i Danmark. Till skillnad från andra högerpopulistiska och rasistiska partier hade varken Fremskridtspartiet eller Dansk Folkeparti några avskräckande rötter inom högerextrema rörelser. Istället var grunden nyliberal och värdekonservativ. En, skulle det visa sig på flera ställen än i Danmark, bra kombo att addera främlingshat till.
När partiet kom in i folketinget vid valet 1998 lovade både de borgerliga partierna och Socialdemokraterna att aldrig någonsin ta i Kjaersgaard ens med tång. Verkligheten blev annorlunda. Några veckor innan valet 2001 föll skyskraporna i New York och Pia Kjaersgaards redan djupt islamofoba agenda firade stora triumfer - påeldade av medier och allmän skräckpropaganda. Först ut att anamma den säljande men rasistiska retoriken var liberala Venstre, men övriga partier följde snart efter.
Efter valsegern släppte de borgerliga partierna släppte in den tidigare så fula ankungen till finrummet och gick med på att låta det vid tillfället extrema partiet sätta villkoren för migrationspolitiken. Till och med Socialdemokraterna glömde sina löften och började anpassa budskapen i migrations- och integrationspolitiken till Dansk Folkepartis.
Resten är en sorglig historia. Danmark efter Pia Kjaersgaard är ett land där inte bara medborgarskapet villkoras hårt, och där andra och diskriminerande lagar gäller de som danskarna kallar "de fremmende". Det är ett land som gått från kulturradikalism och hyggets rödnästa öppenhet till att vara djupt sönderslitet av avgrunderna mellan "vi" och "dom".
Att hetsa mot muslimer är vardag, dammluckorna är öppna.
Och på andra sidan sundet drömmer Jimmie Åkesson, en av Kjaersgaards stora beundrare, och Sverigedemokraterna att göra om bedriften. Än finns tid att stoppa dem.
