Sjuttiotvå procent av väljarna säger sig ha stort eller mycket stort förtroende för Moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt. I Sifoundersökningen som Aftonbladet publicerade i går säger sig dessutom nittiofyra procent av M-väljarna ha förtroende för Reinfeldt.
Ledare
Statsministerns förtroendesiffror är de i särklass högsta som en statsminister någonsin fått i mätningar av det här slaget. Stabila demokratiers ledare brukar sällan vara särskilt populära. Väljarna har en tendens att rikta ungefär lika mycket missnöje som förtroende mot statsministern. Siffror av Reinfeldtska mått leder tankarna till länder som Vitryssland och Nordkorea.
Där är medborgarnas valmöjligheter begränsade. I de fall där människornas uppfattningar överhuvudtaget efterfrågas riskerar den som inte visar förtroende för den älskade ledaren fängelse eller något ännu värre.
Reinfeldt är så långt ifrån en diktator som det går att komma. Sverige är en stabil demokrati där yttrandefriheten har en stark ställning. Den som vill lufta missnöje mot Reinfeldt har knappast något att vara rädd för. Karln är helt enkelt populär.
Visst; konkurrensen är inte mördande. Av oppositionsledarna är det bara Vänsterpartiets Lars Ohly som ännu inte aviserat sin avgång. Den borgerliga alliansens övriga partiledare utmanar heller inte Reinfeldt. I startfältet är det bara Folkpartiets Jan Björklund som möjligen kan ana fartvinden från den ledande Reinfeldt.
Den enda dåliga nyheten för statsministern i den här historien är att han rätt snart kommer att kunna läsa löpsedlar om "Reinfeldts förtroenderas". Från sjuttiotvåprocentsnivån finns det rimligen bara en väg. Och den leder nedåt.