Stefan Löfven hade uppdraget att avsluta årets Politikervecka i Visby. I går förmiddag klev han upp på Almedalens estrad och levererade ett av veckans klart bästa tal. Det var klassisk socialdemokrati av det där slaget som gör mig trygg och varm. "Det kan bli kärvare morgnar med socialdemokratin. Men chanserna ökar till ett bättre liv", sa Löfven.
Jag var där.
De där "kärva morgnarna" var ett sätt för S-ledaren att beskriva det personliga ansvaret som krävs hos till exempel en ung arbetslös människa som garanteras arbete, studier eller praktik om Socialdemokraterna får bestämma.
Enligt Löfven ska det vara en plikt för det allmänna att ge varje arbetslös ungdom vettig och värdefull hjälp inom högst 90 dagar. Garantin är dock inte mycket värd om inte den enskilde känner ansvaret att kravla sig upp på morgonen och gå till skolan, jobbet eller praktiken.
"Kommer du inte så kommer det ingen ersättning", sa Stefan Löfven.
Det är bra.
Socialdemokraternas partiledare börjar nu bli varm i kläderna. Snart är det ett och ett halvt år sedan han tillträdde. Opinionsläget är stabilt runt 32 procent ungefär. Löfven skrämmer inga ljumborgerliga mittenväljare, fungerar klockrent för sådana som mig och är uthärdlig för vänsterfalangerna. En bra och trygg position kort sagt.
Trygghet är ofta en bra grund för framtidstro och nytänkande. Vilket Stefan Löfvens framträdande i Almedalen tydligt visade. Han tar ut svängarna lite mer än förut. Framförallt använder han sig själv och sina egna livserfarenheter på ett klokt sätt.
Storyn "svetsaren som blev statsminister" är inte riskfri. Trots allt som sägs i det politiskt korrekta ljuset så öppnas dörrar för misstro och tvivel på "svetsarens" kompetens att leda landet.
Därför var det en fullträff när Löfven knöt ihop den gamla S-kampanjen "Begåvad men fattig" med berättelsen om sig själv som 14-årig slyröjande sommarjobbare i Ångermanland.
Begåvningar ska tas tillvara, var det ena budskapet. Det andra budskapet var att även begåvningar mår gott av att i tidig ålder lära sig arbeta och stiga upp på morgnarna.
Inte blev det sämre när Löfven i en hyllning till demokrati- och mänsklighetsikonen Nelson Mandela vävde in berättelsen om hur den 14-årige slyröjaren som vuxen man var en av gästerna på den middag i Johannesburg då Mandela avtackades för sina tjänster som president.
Man kan ana att det är många kärva morgnar som har genomlevts mellan slyröjaren då och den världsvane statsministerkandidaten nu.
Stefan Löfven sa inget om regeringsfrågan i Almedalen i går. Det begriper jag. Den dagen han eventuellt vill säga något i saken så kanske han kan låta orden falla ungefär så här:
”Vi förbereder oss noga för att kunna regera Sverige. Vi söker största möjliga stöd för att kunna leda Sverige bort från massarbetslöshet, växande klyftor och sociala spänningar. Vi är självklart inställda på samarbete med andra partier för att kunna ge Sverige en modern och handlingskraftig regering. Men först ska väljarna säga sitt.”
Det vore ett klassiskt förhållningssätt för en modern klassiker som Löfven.